Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det ginge ju an att låta er försöka på hur sådana
som vi ha det.”
Här utbrast hon till min förlägenhet i en plöts-
lig gråt.
”Dessutom var ni en sådan läckerbit för mig, och
jag ville fråssa af er i det längsta. Jag träffar ju
aldrig en jämlike. Det var så triumferande rart att
ha er under vårt tak, midt upp i all ömkligheten.
Denna beröring med det aktningsvärda; det stabla
och på samma gång raffinerade förtjuste mig. Ah!
ni skall ej kunna förstå detta, om jag än fortsatte
att förklara det tills i morgon bittida.”
Jag satt stum. Allt konventionelt småstrunt,
som kunde ha bundit min tunga, vardt väl öfver-
ändakastadtat denna rörande bekännelse, men instink-
terna, de konventionella instinkterna hindrade mig
att utan vidare säga hvad som rörde sig på djupet
af mitt medvetande.
”Jag är tanklös och sentimental, förlåt mig. Det
är kallt; och ni fryser kanske. Seså, nu är den här
dumma känsloparoxysmen öfver. Låt mig bära era
saker och åtminstone bulta upp Johan, om ni ej vill
härda ut hos oss ännu en natt.”
Jag skymtade endast svagt hennes ansikte, men
nog för att se, hor blekt och sorgset det var. Alla
betänkligheter foro nu sin kos, och en föreställning,
att jag var kommen till att vara denna unga varelse
en hjälp till det bättre, fick mig fatt med en makt,
hvari väl också skogsnattens dämpande af tankeskär-
pan och styrkandet af en trollbunden känslostämnimg
hade sin del.
”Fröken Isa, låt oss talas vid, inte som om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
