Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland fnösksköra brädstumpar i det våta gräset. Vi
skrattade som tokor, förstås, och på kvinnovis var nu
vår vänskap befästad. Vi duade hvarandra, som om
vi aldrig gjort annat; och arm i arm anträdde vi
muntert pratande hemvägen. Jag hade framställt
alla mina fatala missräkningar och min granntyckta
förfining i så komisk dager som möjligt, så all för-
lägenhet härvidlag var lyckligtvis en öfvervunnen
ståndpunkt, då vi åter inträdde i min kammare.
Från ett skåp i farstun kade Isa medfört sin
hängmatta, som hon själf knutit och brukade föra
med sig ut i skogen. Hon band nu skickligt upp
den mellan ett dörrgångjärn och en krok, som lyck-
ligtvis fanns inslagen i väggen, där den förut hade
uppburit en tung klocka. Jag kunde kläda af mig nä-
stan alldeles, Isa hjälpte mig upp, lade resdynan
nader mitt hufvud och svepte pläden under och
öfver mig, så att jag låg däri som ett lindebarn,
Åh! så skönt jag hvilade! Det var en tillfällig bädd.
Dagen därpå skulle Johan fara till staden och göra
diverse uppköp för min räkning.
Men jag vill ej trötta dig med vidare detaljer.
Alltnog, nu har jag med uppoffring af något mer
penningar än som beräknats skaffat mig en frisk,
landtlig och enkel trefnad omkring mig, och Isa de-
lar rum liksom allt annat med mig.
Hon är som förvandlad, strålande af glädje och
tacksamhet. Det är verkligen något att göra af den
flickan; också känner jag min belåtenhet öfver att möj-
ligen ha varit en bidragande orsak till att hon blif-
vit ryckt ur sitt förra elände ökas alltmera. Egent-
ligen är hennes vetande betydligt större än hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
