Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den där lapprisaken med växlarna! Det läte väl
ordna sig på något vis.
Men den gamle araben var icke så lustig, han.
Hela dagen i tygel och betsel och glömd vid hvarje
dörr! Hans timme var slagen, i en uppförsbacke,
där baronen satte in sporrarna och bjöd på en mun-
ter galopp, störtade han. Vägfarande funno hästen
död och hans herre i diket sanslös. Under hemfors-
lingen kappades spritångorna och baronen om hvem
at dem som först skulle afdunsta, och den gamle
mannen vann.
Denna händelse skrämde för en tid bort leendet
från friherrinnans läppar, men knappt var den döde
i mullen, så listade det sig fram som ett smygande
tjuffjät för att snart åter vara besutten herre på sin
forna plats. Nu satt friherrinnan i sin sorgdräkt,
som hon lyste upp med axelbuketter af små hvita
och violetta astrar, och skref bref till de frånvarande
barnen, ref om i gamla papper och sade till Isa:
”Du skall få se — jag kommer att ordna det
utmärkt för oss. Här har jag träffat på en hand-
ling, som gifver mig utsikt till en pension.”
Men Isa var i dessa dagar svår att komma till
tals med. Med den flyende sommaren spirade ung
kärlek upp hos henne, och alldeles underkufvad af
denna nya erfarenhet sökte hon ensamheten ute i
skög och mark för att ostörd få pröfva och under-
söka den eller helst kritiklöst hänge sig åt det öfver-
väldigande känsloruset.
Hvad Eva Böhme ej kunde skänka sitt erkän-
nande och hvad ingen trott på såsom allvar, hade
skett. Öfversten, regimentets ståtligaste och vack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
