Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya ännu varade. Sedan kom jag igen såsom alltid.
Redan i Köpenhamn började jag tänka på Isa och
släppte henne sedan inte, blott för att genast vid
hemkomsten. mötas af denna harmfalla missräkning,
Usch! den otäcke gamle filuren! Hvem kunde
tro, att han skulle bringa det dithän! Ingen af oss
visste, hur han skulle tillbringa sin eftersommar, och
hans hemlighetsfullhet härvidlag framkallade en hel
del mer och mindre tvetydiga gissningar, men nu
vet hela världen plötsligt, att han var hos Harrener
på Kolsta för att jaga, men i själfva verket för att
drifva till allvar kurtisen med Isa.
Han är oförbrännelig. Den tokiga ungen är som
förhäxad — förälskad upp öfver öronen. Jag är så
förargad och nedslagen öfver detta parti, att jag inte
går på bröllopet. Jag träffar Isa i kväll på en
bjudning, som W:s gör för de förlofvade. Friher-
rinnan och hon är sedan några veckor uppe i Stock-
holm. Hornsholm ha de lemnat för alltid — kre-
ditorerna taga nu hand om stället. Friherrinnan
har ur någon kassa lyckats krångla sig till en pen-
sion och in på en asyl för pauvre honteux.”
Två dagar senare:
”Jag gick i alla fall på bröllopet — jag kunde icke
hålla mig därifrån. Nyfikenheten segrade, och så
sade Isa på bjudningen hos W:s något om, att jag
var hennes enda kvinliga vän, och detta bestämde
mig.
Föröfrigt var det rätt angenämt hos W:s. Min
plats inom sällskapslifvet tyckes blifvit något mer
framskjuten efter mina små journalistiska framgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
