Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vat hans återstående dagar, äfven om hon icke kunnat
skänka honom kärlek eller kunnat öfvervinna sig till
att vara hans hustru annat än i världens ögon. Men
hvad var nu hennes plikt?
Hon reste sig för att gå in och låta återseendet
mellan dem och den vidare händelseutvecklingen
afgöra detta. Men så öppnades dörren på nytt, och
nu inträdde fröken Sofi med en ren skjorta och uni-
förmsrocken på armen.
Öfversten nickade med tydlig belåtenhet.
”Det är riktigt, ändtligen en smula elegans.
Hur mår Abisag? Kanske kunde den lilla i alla fall få
komma redan i dag.”
Nu flydde Isa. Åh, fy! fy!
Uppkommen till sig, började hon mekaniskt rifva
om bland sina tillhörigheter, drog ut byrålådor och
öppnade garderobsdörrar.
Skammens rodnad brände hennes kinder och
sved i hennes medvetande. Det var ännu inte upp-
fejadt i rummen, där stod sängen ouppbäddad sådan
hon för kort sedan lämnat den. Hon gaf den en
förkrossad blick, den stora förgyllda kolossen, med
sin sammet i pensée — en diskret färg, som, utan att
förringa hennes ungdom, ej skulle framhålla hans
ålder. Hur hon nu begrep! Hon nästan blygdes
öfver att, ehura ensam, någonsin ha hvilat i den.
Och så flög hennes blick bort till dörren som ledde
ut till vindeltrappan — där hade han fallit. Gud
vare lof! Såsom en befrielse, ett jubel kom medve-
tandet, att han aldrig öfverskridit tröskeln till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
