Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåstes bort i vråarna, då hela det eleganta plagget
våldsamt slängdes undan. Och så på med den gamla
svarta klädningen!
Seså, nu kände hon sig nästan som flickan Isa
igen, flickan, som ägde ingen framtid att hoppas på,
ingen nutid att glädja sig åt, som endast hade att
vänta, icke på att något skulle hända, ty det hade
redan händt något, men på den vidare händelseut-
vecklingen. Eller hade det varit hennes mening att
själf påskynda denna — att gå sin väg, då hon på-
tagit den svarta klädningen, likt en tjänsttlicka, miss-
nöjd med tjänsten? Ja, något dylikt hade visst före-
sväfvat henne under det mekaniska letandet, hon
hade känt det som om hon icke kunde komma nog
fort och nog långt bort, men nu hade redan besin-
ningen inträdt. Hon kunde icke begå en sådan
romantisk galenskap; dessutom, hvart skulle hon taga
vägen? Hennes enda tillflyktsort var ju — gatan.
Modern skulle kunna på asylen lämna henne tak öfver
hufvudet för en eller par dagar, men sedan? Och
skandalen, det Hornklou’ska anseendet, som hon skulle
stupa omkull på vid hvarje steg hon toge utanföre
det område, hvarinom hon var bunden — tjudrad
som en med list fångad ungfåle. Den kunde i raseri
slå bakut bäst den ville, till och med rycka loss tju-
derstaken, imen hvad skalle det gagna till? Kedjan
med sin sluttyngd satt om foten, och den skulle hon
nödgas släpa med sig, den skulle snärja och draga
omkull henne, för att nu icke tala om hur lätt hon
skulle infångas därmed igen. Hvem vet, den gamle
mannens fåfänga skulle kanske icke lida, att hon
lämnade honom, prisgifven åt medömkan: om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
