Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträde med svågern. Men hon hade gifvit sig af
lika hastigt igen. Hon hade nog icke blifvit för
varmt emottagen heller, och efter hennes förklaring,
att hon icke längre ville vistas hos systern och svå-
gern, hade man icke nämnt hennes namn; man hade
nöjt sig med det tysta antagandet, att hon slagit
in på en bana, som gjorde det till en lättvindig
plikt för anhöringarne att glömma henne. Den un-
derliga flickan var därför nu en nästan ny bekant-
skap för Isa, som trots sin misstämning kände sig
halft road af hennes originella sätt.
”Säg, visste du, att jag var gift, innan du träf-
fade mamma?”
”Ja ja men”, svarade Xenia, som höll fast vid
sin Göteborgsdialekt, då hon tyckt sig märka, att
hon gjorde sig lustig därmed. ”Jag såg i tidningen,
att friherrinnan och fröken anländt till Stockholm
och tagit in på Grand. Mina elever ha inte talat
om annat än det briljanta parti du gjort. Öfversten
är nu känd i vida kretsar. Jag funderade på att
gifva mig tillkänna, för att få komma med på bröllo-
pet, men så granskade jag mina paltor och såg att
det icke gick för sig. Jag ämnade väl söka upp
dig, förstås, en dag, men nu blef den framskjuten
genom mitt möte med di mamma i går. Jag tänkte,
tar fru öfverstinnan emot mig snörpigt, kan jag ju
gå igen och inte komma åter. Jag är inte så värst
blödig af mig, men en smula nogräknad. Folk, som
sätter näsan i vädret, besvärar jag inte.”
”Men Xenia, hur kunde du tro —”.
”Jo, det kunde jag visst. En sådan här gam-
mal ruggig höna som jag är inte roligt att bekänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
