Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det smärtsamma slag hon så nyss mottagit, så skulle
hon dock till sist bakom Xenias tal om att hon själf
ägde ”intet öde”, att hon ”såg målet” och hennes
antydningar, att hon endast ägde intresse för andras
lifssagor, ha skönjt ett orofullt missnöje och en ännu
icke fullt tystad längtan, som bjödo till att föra
sig själfva bakom ljuset. Men nu lät hon missleda
sig af hennes sorglösa ton. Hon höll systern för
att vara ett original, icke helt och hållet osympatisk;
och hon bad henne med verklig värme att ofta hälsa
på sig, då Xenia en stund därefter reste sig för
att gå.
Men att skänka henne sitt förtroende och be-
gära hennes råd, att klänga sig intill henne, så som
hennes smärtsamt upprörda sinne kunde ha kräft,
det föll henne icke in. Därtill höll hon Xenia för
att vara alldeles för hård och för kallt ”nyfiken”.
Ensam med den sålunda instängda och därför
dubbelt påträngande smärtan gick hon åter in på
sitt landtligt ljusblommiga lilla rum.
Dagarna skredo långsamt fram. Förhållandet
mellan Isa och öfversten hade småningom och omärk-
ligt och liksom genom en tyst öfverenskommelse
glidit in på spår, vidt skiljda dem, som de båda
tänkt sig då de ingingo detta äktenskap.
Öfversten repade sig skenbart och raskt. Snart
kunde han åka ut, taga kortare promenader och
om kvällarna se medlemmar af officerskåren hos sig.
Isa var en lugn och artig värdinna, men man an-
märkte hennes kyliga tillbakadragenhet. Man hade
dock väntat sig, att lilla Hornklou, att denna landt-
flicka med ifver och intresse skulle ha kastat sig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
