Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se så, nu föll, vid Xenias ord, ridån ohjälpligt ned
för den, endast mörker och kaos återstod.
”För resten, egde jag allt som du — rikedom,
skönhet — och vore bunden af endast detta lilla sköra
äktenskapsband, som ju kan brista när som helst
— ja, för naturligtvis kan gubben inte bli mycket
äldre till — så ...”
”Också detta! Oh! Xenia, kom mig icke att
hata mig själf.”
”Bah! när du som jag lärt dig att använda sonde’n
på lifvets alla förhållanden och stött på öfvervägande
var och ruttenhet, då blir du härdigare och —
sannare. Som sagdt, ägde jag alla dina fördelar, då
gåfve jag bekymren en god dag, och desslikes alla
funderingar på hvad skenhelighet eller kortsynthet
kan ha att säga om mig. Jag skulle ädelmodigt låta
de två sköta sig själfva, men visligen hålla mig ska-
deslös på annat sätt. Pengarna skulle för mig öppna
alla dörrar, men framför allt alla nöjets, och med
min skönhet skulle jag lägga alla karlar för mina
fötter.”
Trots sinnesrörelsen måste Isa med ett visst ny-
fiket intresse se på systern, som halft frånvarande
stirrade ut i luften och hvars tänder ett ögonblick
gnisslade emot hvarandra liksom i fråssaktig läng-
tan efter att få bita i förbjuden frukt.
”Jag — jag skulle då icke längre förhålla mig
till lifvet såsom åskådaren till pjesen. Jag skulle då
hellre anse tillvaron för mig vara — vara — nu har
jag det, ett enda muntert kräftparti. Jag minnes,
att jag var så förtjust i sådana förr. Ah, jag skulle
ha min fröjd af att se på hur de dumma djuren komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
