Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och måste förstöra sig själf. Det nuvarande sättet
för man och kvinna att närma sig hvarandra, utom
det, att det är fånigt, verkar såsom opium. Det är
berusande, härligt — det är icke farligt för den som
smakar därpå — af nyfikenhet — därföre att det
skall så vara — och sedan har kraft att afstå. Men
det har de flesta ej, vare sig man eller kvinna, de
hängifva sig däråt tills de blifva mer och mindre
försoffade, mer och mindre löjliga, mer och mindre
idiotiska — dåraktiga — hjärtlösa varelser som bilda
lifvet och göra det så disharmoniskt, stundom out-
härdligt.”
Åter teg hon, men fortsatte snart utan uppma-
ning, omedvetet kännande, att hon hade sin enda
åhörare med sig.
”Di öfverste till exempel! Ack, hvarföre blef han
icke bortsparkad af kvinnorna i sin ungdom, likt en
våt hund — hvarföre fick han icke en varning för
lifvet redan då? Han skulle då icke ha varit den
utlefvade gubbe, som nu i stället öfverflödande kvin-
nogunst gjort honom till. Ryktena mäla, att han
varit både vacker, behaglig och distingnerad samt att
det funnits kraft och kärna hos honom. Om nu icke
detta gått förloradt! Ja, då hade ni ännu kunnat
bli lyckliga, det vill säga, om det icke snarare är att
antaga, att äktenskapen icke äro stiftade i himlen,
så att denne man varit bunden långt innan han såg
dig. Nå, i så fall skulle en fröken Sofi och så
mycket annat ej trädt hindrande i vägen för ett
godt samlif mellan er. Men nu — fy! för de många
kvinnor som trådt den invecklade älskogsdansen med
honom, ända till sista turen, den då ledsnad inträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
