Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det måste bli skiljsmässa, och sedan — gifta
vi oss”, utbröt han lidelsefullt, krampaktigt omfat-
tande sabelbaljan: ”Men jag vet det icke — jag vet
ingenting, blott detta, att jag älskar och icke är sin-
nad att afstå. Jag gör det icke — allraminst för
begreppens skull eller skenets eller hvad du vill
kalla det.”
”Du är galen! Det är icke enbart fråga om be-
grepp här, utan om din framtid — kanske hela din
existens. Du blefve tvungen taga afsked, det är klart.
För fanken, du finge ju både lag och kyrka emot
dig. Vi gifta oss — ja, ”på stockholmska”, såsom
landsortsborna så skönt kalla de många fria förbindel-
serna mellan man och kvinna inom hufvudstaden.”
”Lag och kyrka äro människopåfund, men kärlek
en gudomlig naturmakt. Hvilket bör följas?”
”Akta dig! Här slinter man lätt.”
”Nej. Jag känner det som om det tvärtom ryckte
mig uppåt. Så mycket har klarnat inom mig på sista
tiden. Ah, alla dessa små hänsyn, så futtiga de äro!”
Hans röst var mycket låg, men ansiktsuttrycket
särdeles bestämdt, nästan högtidligt.
”Godt, jag vill tillönska dig, att din idealism en
gång ej måtte bekomma dig illa — när du kanske
blifvit tvungen att emigrera och vaknat upp ur ditt
känslorus”.
Böhme skälfde till på målet och hans fina, sym-
patiska ansikte var upprördt.
”Jag underskattar ju icke vedervärdigheterna,
jag tycker blott att det vore så fegt att låta dem
skrämma mig. Och så har jag en sådan stark tro
på kärlekens förmåga att kunna lyckliggöra under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
