Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Om det är löjtnant Örner, fru Below söker, så
undvik att sammanträffa med honom just nu”, sade
han hastigt och varnande.
”Hvarföre?” frågade hon häftigt.
”Brr — jag tog mig friheten alldeles nyss gifva
honom ett godt råd, och jag har alla skäl förmoda,
att han är i en sinnesstämning att följa det — om
man lämnar honom åt sig själf.”
”Hvilket råd då?”
”Att resa.”
Hon blef krithvit och omfattade hårdt ridspöet
sin hand.
”Och löjtnanten tror, att han följer det.”
”Det såg så ut.”
Böhme var mer än en blott bekantskap för henne,
men likvisst, om han icke varit det, skulle hon i
detta ögonblick icke ha kunnat pålägga sig något
konventionelt tvång inför honom. Förkrossad vände
hon sig bort, samlade ihop ridklädningen, som hon
låtit falla, och gick tyst vidare.
Böhme såg henne gå öfver slätten i riktning
mot skogen, där paviljongen låg; men hunnen half-
vägs ändrade hon sig och började gå ner emot åkan-
ten i stället.
Böhme greps at en oro, hvars anledning han
icke ville klargöra ens för sig själf. Men ofrivilligt
hastade han efter henne.
”Kvinnor ha ett så fördömdt extravagant lynne”,
mumlade han, ”men hon isynnerhet.” Ty om det
kom sig af äkta mans motsägelselusta eller annat,
men ännu kunde han icke dela Evas tycke för ”lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
