Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Abisag!”
Hon spratt till, men vände ej på hufvudet.
”Isa.”
Nu såg hon sig om.
”Hur läser man sin bibel? Har man icke sett
där, hvad det kostade Adonia att begära den unga
Abisag till hustru?”
”Hvarföre denna förklädnad? Rent språk, om
jag får be!”
På tu man hand hade hon upphört att dua ho-
nom och i sällskapslifvet undvek hon skickligt att
tilltala honom alls:
”Sakta! Det är dock den förorättade, som be-
stämmer vapnen!”
”Jag kan förstå, att Örner meddelat, hvad som
förefallit mellan oss.”
”Adonia har bedt om Abisag till hustru af den
gamle Kung David själf.”
Hans röst var ämnad att låta hög och dräpande,
men han kunde icke hjälpa, att den mot slutet sjönk
flere tonsteg.
Hon såg hastigt upp på honom. ”Gör detta er
något?” frågade hon mildt.
”Sss — sss — nej! Snart skall den gamle kungen
ha samlats till sina fäder; förargelserna från lifvet
kunna redan icke nå honom. Man kunde ju ha vän-
tat litet, förstås. Man har haft nog brådt.”
”Ni har låtit oss tro, att ni gillade, till och med
gynnade, hvad som höll på att utveckla sig under
era ögon. Nu har detta växt oss öfver hufvudet.”
”Jaså, man har trott. Nåväl, hvad hade väl
också motstånd i en sak som denna gagnat till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
