Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för känslan af skröplighet och ålder. Han var ju
tvungen att draga sig tillbaka, förstås, men han hade
helst gjort det med bibehållen krigsära, det ville
säga genom att med ett sken af frivillighet afstå från
de två så skilda sakerna: äktenskap och regimente.
Han tuggade mustascherna, allt medan missnöjet
ökade sig till vanmäktig vrede. Tvång, han kände
ej detta ord förut annat än såsom utöfvare, och nu
måste han likväl underkasta sig det. Nej, han ville
rycka upp sig, han hade en tid dukat under för
melankoli, men det dugde icke längre.
Kvinnorna och ungdomen och rätten till verk-
samhet lämnade honom, men han ville icke bli kvar
som ett öfvergifvet vrak — han ville det icke. Flag-
gan måst strykas, och vimplarna voro alla sönder-
skjutna, men manövrera kunde den stolta fregatten
ännu, bogen kunde ännu klyfva de ogunstiga vå-
gorna, och segla skulle han — tills okända bränningar
slutligt afgjorde hans öde.
Han gick vidare, men var icke god nu. Han
röt ihop med manskapet på sin väg, och befälet fick
skarpa tillrättavisningar. Någon skulle ju umgälla.
Och kifvigare än vanligt, såg han hvar han gick
fram endast oordning och respektvidrighet.
Men småningom vardt en ända äfven på den
dagen, och allt slumrade snart så stilla och tyst i
lägret under stjärnehimlen. Endast ängskärans knarr
hördes emellanåt, och ett hemlighetsfullt rassel, då
nattvinden strök fram öfver tältdukar och dagg-
tyngdt lök.
Då lät öfversten plötsligt slå allarm., Oväsen
och buller. Sömndruckna varelser tumlade om hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
