Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte tål. Jag vill i alla fall ingen mat ha — jag ä’
alldeles för ledsen för att kunna äta”, bifogade han
lillgammalt.
Men öfning hade lärt Hanna, hur denna lilla
tredskande själ skulle böjas. En halftimme senare
satt lille-Sven kufvad och förgråten och sörplade i
sig den motbjudande soppan; med trött, tålig röst
läste han den långa bordsbönen, pajasgubben var
återförvisad till sin vrå — Herren hade vunnit en
ny seger — och med det vanliga, outgrundligt all-
varliga uttrycket på sitt spetsiga anlete kröp gössen
upp på stolen vid fönstret och tryckte näsan platt
mot rutan, skådande ut på den ständigt folktomma
gatan, medan Hanna tog fram sina andaktsböcker
och satte sig därmed längre bort i rummet. I nära
tre timmars tid fortfor hon att läsa än högt, än med
sakta mumlande röst för sig själf, medan lille-Sven
då och då afbröt stirrandet ut på gatan för att
liknöjdt rada upp sina tennsoldater och leka Israels
barns uttåg ur Egypten och Faraos härs drunknande
i Röda hafvet. Det var annars en rätt rolig lek.
Den lektes tyst. Hanna finge förstås inte veta om
att han på lek sysslade med bibelns personligheter,
som enligt hennes åsikt icke finge behandlas annat
än med vördnad och bäfvan — men i dag gick äfven
den leken med olust. Äfven det att taga den minste
lille och den allra störste soldaten och låta dem före-
ställa David och Goliath, hade föga roligt med sig.
Tiden kröp fram. Kyrkklockorna hade ringt
till och ifrån en andra gudstjänst, skuggan, som
huset kastade på gatan, hade blifvit allt bredare, nu
smög den långsamt uppför den motsatta husväggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
