Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt liksom den ensamma, från människoboningar
afskiljda skogsforsens vatten. Det gifves många
sätt att tämja detta, men för prestmannen står en-
dast familjelifvets lugnande inflytande öppet. Men
han ville icke — han skjuter med ovilja undan den
sig nu åter framlistande tanken på ett giftermål med
någon af sina få fruntimmersbekanta.
Mössan blir ryckt af hufvudet för att lämna svalka
åt de bultande tinningarna, ögonbrynen rynkas och
leendet på läpparna blir krampaktigt.
”Hvarföre lefde jag ej i de gyllne tider, då kyr-
kan stod för sig själf, utan att som nu behöfva stöt-
tas under med presternes dygder”, mumlade han.
”Då kunde prestfar vara människa, utan att kreti
och pleti lade sig däri och skränade om kyrkans för-
fall. Denna fröken Emelie, denna enfaldiga varelse,
mycket, mycket lägre stående än min präktiga
Topsy — icke gifter sig en karl med henne. Men
en fattig prest, som måste gå korrekta vägar... ah!”
Han stampade med foten i backen så att de
känsliga hundarna skälfde till och slokade i väg.
”Hvilka sköna, rika sommardagar! Men de gå
utan att för mig medföra annat än dåraktiga dröm-
mar om sällhet. Och snart är jag gammal, och mitt
blod skall ha sjudit så ungdomsvarmt förgäfves.”
Han var nu framme vid trädgårdsgrinden. Då
hörde han hastiga steg bakom sig. Det var fröken
Emelie, som med badlakanet på armen, redan röd
och varm igen, återvände från badet.
”Är pastorn så tidigt hemma igen?” sade hon,
kippande efter andan, ty hon hade halfsprungit för att
hinna upp honom och få språka några ord, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
