Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lersam och hetsig att kunna gå smygvägar. Teater
och skön konst, dans och glada ungkarlssamkväm, där
fordom hans sköna stämma ljudit i dithyrambisk yra
— allt var nu minnen blott från den härliga student-
tiden. Pastorn höll sig ifrån allt sällskapslif, undvek
frestelserna och lefde på det hela taget mera stabelt,
än man kunnat vänta af en man, som en gång varit
upphofvet till de allra tokigaste ”studentspexen”.
Och ändå var man på högre ort aldrig riktigt
nöjd med honom. Detta lyste ständigt fram och
stack honom. Man såg hans hurtighet med sneda
blickar, man förebrådde honom till och med att han
gick för militäriskt, med andra ord, att han saknade
den i så mångas ögon viktiga yttre värdighet i sitt
uppträdande, som bör känneteckna den andlige.
Han kunde icke se sansad och inåtvänd ut, icke
ens godlynt välmående,
Sedan han förflyttats hit ut på landet blef dock
hans ställning gent emot hans öfverordnade bättre.
Den gamle kyrkoherden var rätt åldersslö och befolk-
ningen söndrad i sekter. Man fann väl den unge pa-
storn underlig, men det kom nu ingen vid; ginge det
på djupet, så hade man ju sina egna väckelsepredikan-
ter att hålla sig vid. På sin höjd kunde en ”omvänd”
bonde spotta i marken och säga: ”usch, sicken prest”,
när han i kvällningen från ett bönemöte vandrade
hemåt öfver prestgårdsbacken och hörde hur pastorn
satt vid pianot och sjöng världsliga sånger, hvilka i
kvällstystnaden klingade ut så förförande blida och
tjusande mot den ensamme vandraren.
Ty sång och musik var pastorns lif. Äfven när
hans sköna, bedårande stämma teg, hörde han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>