Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vanliga prägeln af svensk landtlighet. Det ljusa
håret med sin rika guldglans böljade i tungt fall
fram under en storbrättig hatt, fodrad med hvitt siden
och förnämt utmanande genom sin klunga at hvita
plymer på kullen. En högröd sidenblus stack bjärt
af mot dessa, men täflade i färg med läpparna, hvars
mjuka psyche-täckhet ej harmoninerade med vissa,
nervöst känsliga drag däromkring.
Pastorn kunde icke slita sin blick från den säll-
samt sköna taflan af flickan däruppe på läktaren un-
der värjorna och vapenskölden — alltsammans belyst
af augustisolens varma ljus, som snedt föll in genom
ett djupmuradt fönster.
Hvem är hon?
Ett ögonblick hade det jublat till inom honom:
”Urda!” Och då hon smålog emot honom: ”Alla makter
— hon känner mig liksom jag henne!” Golfvet bör-
jade gunga under honom, men van vid själfbeherrsk-
ning numera kom han snart till besinning. Antag-
ligen var hon ”vackra fröken ifrån Göteborg”, som
sedan några dagar lät tala om sig i orten. Barons
på Göa hade haft henne med sig hem från sin bad-
resa, och det sades, att hon skulle ha unge baron —
han med det kala hufvudet och som satt bredvid
henne i bänken och oupphörligt förde knappen af sitt
ridspö in i munnen för att bita ihjäl gäspningarna.
Han hade anorna och hon pengarna.
Pastorn förlorade sig alltmer i hennes åskådande.
Hur sällsamt lik hon var kvimnan ifrån månskens-
kvälllarna, hon som följt honom genom de ödsliga
markerna i bygden — hvars varma unga kropp han
känt invid sin i de sommarljufva dälderna, i hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
