Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, som han icke begärt, icke önskade, hvars till-
komst han motsåg med olust och bekymmer, men
som hans passioner kräft. Det var medan han stod
ute på backen och tänkte dessa motbjudande tankar,
stirrande ut öfver sjön, som höll på att lösgöra sig
ur den ovanligt långa vinterns famntag, och lyss-
nande till jämmern inne från kammaren, då hade han
också för några ögonblick tappat bort sig i en un-
derlig frånvaro. Men det var icke på hvita skyar
han då sväfvat bort, tunga ovädersmoln hade jagat
honom omkring i rymden, och han hade hört pisk-
slag hvina om öronen och svida mot sina nakna
skuldror, men då han bad om förskoning, hade han
svarats at hånskratt, tills han ödmjukad och förbi
bekände: ”mig vederfares endast rättvisa.”
Då hade fasan vikit.
Men hur ofta kom han icke sedermera att upp-
repa dessa ord vid hemmets ökade otrefnad, vid
de tilltagande näringsbekymren och vid hans aldrig
tillfredsställda längtan efter en liten dotter med
mörka ögon och behag i väsendet! Pastorskan hade
skänkt honom endast gossar, bastanta pojkar med
moderns simpla drag och, så vidt han kunde skönja,
med uteslutande hennes håg för det sunda, praktiska,
men också så dammtorra, hvardagliga. Ja, med järn-
hård resignation, den resignation, som biter ihop
tänderna och knyter näfven i bidan på sin tid, hade
han måst bekänna:
”Mig vederfares endast rättvisa.”
Men allt detta mindes han icke nu — han fort-
for att vara borta ännu sedan prosten slutat sin
predikan och läst bönerna. Först då kyrkvaktarn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
