Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg ifrigt upp på honom med sina svarta
ögon.
”Tänk icke på ett giftermål utan kärlek”, sade
han hårdt.
”Det medför så mycket bråk och strid att nu
draga mig tillbaka”, mumlade hon nedslagen. ”Jag
kan ju komma att älska efteråt”, säger syster Frida.
”Tror fröken detta? Ja, förlåt — jag är ju prest.”
”Nej, det tror jag då visst icke. Men kanske
ingen annan heller — alla män äro så otrefliga. Jag
skulla endast kunna bli förälskad i en Parcifal — eller
något ditåt, jag vet det.”
Men plötsligt blef hon mörkröd och ville draga
sin arm ur hans. Deras ögon hade mötts, och samma
tanke hade genomblixtrat dem båda.
”Eller en Siegmund”, bättrade hon på.
Ah, sådan natt detta var! Hvilket månsken
och hvilka dofter, och så dessa mörka ögon, som
blickade så tankfuallt, som om de just vaknade upp
ur en drömlös slummer till en fordrande verklighet.
Och så dessa runda, hvita skuldror så nära honom.
Två gånger öppnade han läpparna, men fick icke ett
ljud öfver dem. Alla hans tankar drogos in i ett
vildt tumult, där den ene ville hit, den andre dit,
och de band han under årens lopp pålagt sin obän-
diga natur brusto i ett nu. Det var som om alla
begär rusat fram ur sina tvångsgömslen och vildt
pockat på sin andel af lycka. Var lifvet värdt att
han gjorde den uppoffring, det fordrade?
”Hvarför säger pastorn ingenting? Skola vi
gå in?”
Gå in nu? Lämna henne åt andra och återupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
