Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag nu aldrig om att få på mig. Men så bra i alla
fall, för jag lofvade lilla mamma att vara rädd om
mig, men glömmer det jämt.”
Han drog åter hennes arm under sin, och hon
följde villigt med honom. Det var i alla fall långt
angenämare än den kvafva balsalen, som redan före-
föll den unga skönheten så fadd. Och icke gjorde
det väl någonting, att hon promenerade med honom
— han var ju prest och gift. Det var nu andra
gången hon måste upprepa det för sig.
”Lilla skygga väsen! Medgif, att kärlekslycka
leker för den unga hågen.”
Hon ryckte till och såg sig omkring med en
osäker blick. Hon hade varit försjunken i tankar
på att pastorn af alla män hon känt bäst lämpade
sig för att utföra något stort och tragiskt i lifvet
— åtminstone att döma af hans betagande väsen.
Och så hans röst, hur den fängslade hennes för mu-
sik och välljud så ytterst känsliga sinnen.
”Pastorn måtte visst ha varit rysligt kär någon
gång”, sade hon och bjöd till att tala i lätt ton,
ehuru hon kände sig så underlig till mods som aldrig
tillförene. Det var de dumma nerverna.
”Kär! Jag älskade en gång någon, som var för-
villande lik er. När jag så här blickar in i era ögon,
är jag färdig att tro, det ni är hon.”
Hon gaf till ett ångestrop.
”Gud, så rädd jag nu blir! Hon är naturligtvis
död, och jag går igen i henne.”
”Så barnslig fröken kan vara. Stackars lilla
älfva, så ni skälfver. Se så, lugna er nu. Ack,
hon, jag menar, var endast en drömbild. Men ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
