Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke längre — icke här i denna förfärliga ensamhet
på landet.”
”Men om vi blifvit kvar i staden — med dess
förströelser?”
”Jag vet knappt — jag är led åt mitt forna lif”,
sade hon tungsint. ”Ack, jag vill ha det annor-
lunda nu — hvarför skulle min plan ej kunna reali-
seras?”
”Ja, hvarför?” inföll han skarpt.
Hon besinnade sig ett ögonblick.
”Nå, mitt var icke felet ensamt”, sade hon om-
sider fogligt. ”Du sträfvade uppåt, och dina affärer
togo dig så mycket i anspråk. Affärer — aldrig
annat än affärer. Du var förströdd och otålig i hem-
met — du var nybörjare och brann af ärelystnad
att komma dig upp, att bli ansedd för ett finansielt
snille. Ständigt fick jag vara ensam med de hus-
liga små motgångarna — barnsjukdomarna och mina
egna krämpor. Du fick ej störas därmed — du
hvälfde viktigare planer i ditt hufvud. Nåväl, du
kom dig upp, men hvad tillsatte du härvid! — Att
vi dock en gång älskat hvarandra! Knut, minns du
vårt första lilla anspråkslösa bo, som vi med sådan
glädje och stolthet redde åt oss på Karduansmakar-
gatan?”
Han satt stum, djupt oberedd på att hon kunde
vilja nämna detta.
”Låtom oss medgifva, att det där första året är
det bästa — det vackraste vi upplefvat. Det finnes
rent guld däri, och ännu kunde vi få det att glimra
och klinga, om vi försökte.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
