Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongomissionen förr och nu. Av Sam Hede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kibunzi nu. F°t0: G-
fara ut över våra gäster. Vilken intressant, liten skara!
Några äro ännu unga, men de flesta ha dock åldrats i
förtid. De nyss utkomna sågo vi för något mer än ett
år sedan, då de reste hem, de se närmast ut att ha
genomgått någon slags föryngringskur. De övriga se
trötta ut, hyn har något av den brända savannens färg,
en bär märken efter smittkoppor, en synes ha dragits
med billiös feber. Men varje gestalt har något
bjudande i sig, varje ansikte är öppet utan att förråda
något. Något tvärhugget blir det i allas sätt, men man
blir sådan i Kongo. Man måste ständigt vara på vakt
mot faror, små och stora, man är hänvisad att reda sig
själv med små medel. Var och en är något av Kongos
säregna historia.
»Det är ett vackert hus, ni fått)), säger den äldste i
sällskapet, pastor Stone.
»Jag besökte Mr. Pettersson vid Londe en gång för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
