- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
42

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongomissionen förr och nu. Av Sam Hede

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och glam. Huset är rikt upplyst, dörrarna, som leda
rätt in i rummen äro öppna, från gatan ser man väl,
vad som förehaves där inne. Man firar avskedsfest, ett
par tjänstemän ha fullgjort sin tjänstetid, ett par
vänner ha inbjudit dem till avskedssamkväm, innan båten
skall gå. En grammofon har spelat, först vacker musik,
nu spelar den soldatvisor . .. Herrarna stämma in, de ha
varit med i kriget, minnena från kasernerna och
löpgravarna vakna. Man glömmer veva upp grammofonen,
så den tystnar, men sången fortsätter.

En svart polis står på gatan utanför och ser in. Många
tankar fara genom hans ulliga huvud. Underliga
människor, dessa vita! Många underliga ting komma de
med: hjul, som gå själva; maskiner, som flyga; ljus,
som kommer efter en tråd; lådor, som prata och sjunga.
Penningar ha de, det såg man aldrig fattas för dem,
de köpa, vad de vilja och behöva ej svälta i slutet av
veckan, som de svarta så ofta göra. Dem får han ej
säga något till, hur mycket de än väsnas på natten. För
de svarta stifta de stränga lagar, men att det finns
lagar för de vita, det har man ej sett. Polisen var kristen
en gång, vid Luebo gick han i skolan. Han vet, hur en
kristen människa skall vara, dessa människor kunna ej
vara kristna, han har sett så mycket, under alla de
nätter, då han postat i deräs kvarter. Så många av hans
kamrater ha sökt bliva som dessa vita. Det är lönlöst,
dem kan man aldrig likna, då man är född svart. Men
hade man pengar, så kunde man skaffa sig glädje: vin
och öl och en grammofon. Men det gör ibland så ont
i hjärtat, minnena från Luebo vakna. Hur skall det bli,
då man skall härifrån en gång? Månne det hjälper då,
att ha haft tillgång till vin och öl här i tiden? För de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free