Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhet i mångfald - II. Av Edw. Karlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro i regel mycket arbetsamma. Inköp av många slag
ske då. Medhjälparna vilja helst vara fria från arbete
de dagarna. Det är så särskilt intressant att få stanna
på marknaden och höra allt nytt, som där förtäljes
från skilda håll. Så mycket som möjligt undanstökas
på lördagen för att få något lindrigare under söndagen.
På lördagskvällen ser jag ock åtskilliga av kamraterna
ivrigt sysselsatta med räkningar, brevskrivning o. dyl.
Utgifterna för veckan sammanräknas. Det är den sista
i månaden, och »kassan» skall klaras. Det är icke lätt
att få allt att stämma. Någon liten utgift har inte
blivit antecknad. Det är missionens medel man handhar.
För den privata brevskrivningen tages gärna den sena
lördagskvällen i anspråk. Så ser jag mången far och
mor med största intresse betrakta än några fotografier,
än en liten brevlapp, varpå man ser några underliga
figurer. Det är ett mycket kärt och värdefullt »brev»
från den 3—4-årige sonen eller dottern, som är kvar i
älskat fosterland. För den utomstående är brevet
out-tydbart, men far och mor förstår det så innerligt väl,
det är mera »lättläst» än något annat. Med en saknadens
tår i ögonvrån börjas ett brev, som skulle utgöra ett
svar på det och det brevet, men det går icke att
fortsätta brevskrivningen så länge. Man ser icke raderna.
Den ena saknadens tår efter den andra väter papperet.
Pennan lägges åt sidan. Varför dessa slitningar? Varför
dessa avstånd? Om en stund förnimmes en underbar
tröst, lugnet har återkommit. En ljuvlig, stilla röst
påminner om missionens uppgift och slutmål. Om den tid
då strid och avstånd utbytas mot frid och enhet och
då siarens ord blivit en verklighet: »Och havet fanns
icke mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
