Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I faror bland hedningar - I. Av K. J. Pettersson (Ur Dagbräckning i Kongo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tackade Gud för vår räddning. Men vila var ej att tänka
på, ty ångan skulle snart taga slut, och då voro vi åter
i fara. Vi styrde därför upp bakom en liten ö, där vi
funno en god landningsplats och där stora mängder av
torrt bränsle voro hopsamlade. En myckenhet ben och
huvudskallar funnos där också, dels kringströdda på
marken och dels hängande i träden. Det var till synes
en allmän festplats. Vi grepo oss genast an med att föra
bränsle ombord och togo in så mycket, som vi hade rum
för. Så bar det av igen just i lagom tid, ty i detsamma
blevo hundratals kanoter synliga runt omkring udden.
Vi styrde nu ut i den starkaste strömmen och foro över
mot andra stranden. Kanoterna kunde då icke följa oss.
Vi fortsatte vår färd på kvällen ett par timmar, ty
månen lyste oss med sitt klara sken. Slutligen ankrade
vi vid en ö, där vi dock icke vågade lägga i land utan
fällde ett ankar förut och ett akterut. Därefter förde
vi två linor i land, en förut och en akterut, för att
båten ej skulle svänga för vinden. Vi kände oss nu
jämförelsevis trygga, ty vi voro i öppen sjö och hade
därtill ett rätt gott förråd av bränsle. Ånga fanns i pannan
och eld under densamma.
Sedan vi fått allt i ordning, satte vi oss till bords
och åto vår kvällsvard, som vår duktige kock lagat i
ordning, fastän varken han eller vi visste, om vi skulle
behöva någon sådan. Dagens äventyr voro nu enda
samtalsämnet. Vi insågo och erkände med stor
tacksamhet, att det var Gud, som räddat oss. Till och med
löjtnanten erkände, att vi voro räddade genom den
Alls-mäktiges särskilda ingripande. Sedan vi slutat
aftonmåltiden, höllo vi vår aftonbön och tackade Gud för
vår räddning och för hans underbara nåd. Just som vi
2 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
