- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
28

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

ligt stort träd vid sidan om oss. "Denna kula hade kunnat
sträcka mången af oss till marken", sade öfverstelöjtnanten, då
vi gingo förbi trädet, lugnt till mig, som gick vid hans sida.
Då vi svängde in på vår anvista plats, blef hvarje man, allt
efter ban kom in på platsen, stående stilla och orörlig. Huru
tappert visade sig ej vårt folk! Lugna och oförfärade uppställde
de sig med det skarpt laddade geväret på axeln, man efter
man och sida vid sida, intill dess bataljonen kunde blifva
fulltaligt uppställd; under tiden blefvo några af dem, allt efter
som de kommo upp i linien, sårade; ty under uppställningen
framströmmade eld och kulor från fienden, hvilken stod
skyddad bakom en häck, och hvars eld vi ej förr kunde besvara,
än då vi hade formerat hela linien. I det linien var närapå
färdig, affyrade fienden en generalsalfva, som framkallade en
böljande rörelse i linien, men i samma ögonblick
kommenderade vår tappre öfverstelöjtnant*): "Fanorna fram!" Raska
och lugna, som på en exercisplats, framträdde de båda tappre
fanbärarne de förelagda åtta stegen framför fronten. Som ett
elektriskt slag verkade åsynen af fanorna; den böljande
rörelsen upphörde genast. "Marsch!" ljöd nu kommandoordet.
Oanfäktade af den fiendtliga elden, och utan att lossa ett skott,
som ej heller gagnat, utan endast förorsakat oordning,
marscherade bataljonen framåt. Kort derefter ljöd kommandot: "fäll
bajonett!" Fanbärarne stannade nu, tills de kommo i samma linie
med bataljonen; trummorna hvirflade, och under ett gladt
"liurrah!" stormades framåt. Fienden drog sig hufvudstupa
tillbaka, undvikande bajonettanfallet, l^tan att öfverila oss, men
tappert nog, hindrade vi fienden att samla och ordna sig;
vi förföljde honom öfver flera häckar och inhägnade platser,
under bela tiden utsatta för korselden från tre batterier, som
lyckligtvis ej gjorde något uppehåll i vårt framåtryckande.
Efter att på detta sätt hafva på otroligt kort tid tillbakadrifvit
den fiendtliga korpsen öfver en half fjerdedels mil,
kommenderades i rättan tid: "Halt!" Utan att hafva lossat ett skott
och utan att hafva kommit till bajonettfäktning, drogo vi oss
tillbaka i god ordning, utan att blifva förföljda, så att vi åter

*) Jag beklagar, att jag, litande für mycket på mitt goda minne, glüint
uppteckna hans uamn i min dagbok; det var antingen Schaumberg eller något
liknande namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free