Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
talade jag med expeditions-sekreteraren i kyrkodepartementet.
Oaktadt mitt fattade beslut, att aldrig bringa Finmarken på
tal, var jag der, innan jag visste ordet af. "Har ni måhända
lust att resa till Finmarken?" frågade mig sekreteraren, och
innan jag hann besinna mig, flög ett raskt och förnöjdt "ja"
från mina läppar. Mitt missnöje öfver detta häftiga ja varade
dock ej så länge, och fruktan för att hafva afgifvit ett
öfver-iladt svar försvann så småningom och aflöstes i stället af
fruktan att Gud kanske ej ville hafva mig till Finmarken. Efter
att om sommaren 1824 hafva rådfrågat mig med en af de
theo-logiska professorerna, bestämde jag mig för att redan i
December taga examen, emedan jag derigenom kunde £ år
tidigare komma till Finmarken, hvilken isynnerhet led brist på
prester. Men att nödgas förvandla det theologiska studiet till
en i grunden högst ovetenskaplig, forcerad examensläsning var
mig mindre behaglig; jag var derför en längre tid före och
efter examen mycket nedstämd, och det dröjde en tid, innan
tanken att jag efter examen både kunde och ville fortsätta
mina theologiska studier, lugnade mig tillräckligt.
Då biskop Sörenssen, en vän till mina föräldrar och min
ungdomsvälgörare, erfor min bestämmelse att söka pastorat i
Finmarken, talade han mycket om och emot denna plan,
isynnerhet öfver det betänkliga med min helsa, hvilken ej, efter hvad
jag sjelf måste erkänna, var att lita på. Jag kunde ej
annat än instämma i biskopens sanna och grundade
anmärkningar, men också slutligen ej yttra annat än: "Jag kommer
aldrig att känna mig lycklig, såvida jag ej reser upp och
försöker det." Biskopen svarade då: "Må då Gud bevara mig
från att afråda er; res i Guds namn, och hans välsignelse
följe er. Jag vill med glädje viga er till prest för lapparne."
Biskopen öfver Nordlanden och Finmarken hade en gång för
alla gifvit sitt samtycke till, att de i hans biskopsdöme
anställda prester kunde blifva ordinerade af biskopen i
Kristiania, när denne det så ville.
I December 1824 tog jag theologisk embets-examen med
näst högsta betyg; jag erhöll samma betyg för profpredikan;
men i det katechetiska profvet högsta betyget.
Jag var ej den enda militär som utbytte svärdet mot
bibeln; ty under loppet af fem eller sex år var detta fallet med
fem andra officerare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
