Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
en vänlig anblick. Den följande dagen höll jag gudstjenst.
Lapptolken och skolmästaren från Tanen låg här på fiske;
under mitt vistande här måste han dela sin tid mellan fiskarne
i hafvet och sin prest, för att lära honom lappska. En storm
fördröjde afresan till Vårdö till lördagen den 23.
Söndagsmorgonen den 24 klockan 5 på morgonen kom jag till ön.
hvarest jag blef mottagen med sann och oskrymtad glädje af
den församlade och väntande allmogen, eftersom jag förut
hade kungjort gudstjensten till denna dag.
Vårdö hade förr egt 60 familjer och 11 så kallade
köpmän; nu fanns der knappast mera än en handelsman och en
bodbetjent till handelsmannen i Vadsö, samt några få familjer.
Förutom trähusen fanns på platsen tvänne jordgammer,
äfvensom en omvänd båt, nedtill omgifven med jord och torf,
hvilken begagnades som ett slags bostad; den låg midt i den
enda gata som här fanns. På mina resor har jag äfven på
landbacken sett kabysser från skepp och jakter begagnas till
bostäder.
I kyrkoboken i Vårdö stod anfördt, att pater Helt var från
Wien inkallad af Christian VII att observera Venus’ gång
genom solen, och att han hade uppehållit sig här från år 1768
till 1769. Han hade låtit uppmura tvänne märken för att mäta
hafvets årliga aftagande — och landets årliga stigande —; men
dessa märken voro för längesedan försvunna.
Mot det öppna hafvet, i öster om kyrkan och staden,
reser sig en klippa af 50 alnars höjd, nedanför hvilken staden
och kyrkan ligga, och mot hvars väggar hafvet stundom så
våldsamt tornar ocli reser sig, att det fradgande skummet
stänker högt öfver den och, af vinden gripet, föres öfver
kyrkan och ön. Bredden af det förr omnämnda Busesundet,
mellan fästningen och Svartnäs på fastlandet, utgör knappast tvänne
bösshåll, men afbryter ändå ej sällan förbindelsen under
vinterstormarne, så att resande och posten i åtta dagar måste
ligga qvar, utan möjlighet att kunna komma fram öfver
detsamma. Emellertid är hafsdimman ofta obehagligare än
stormen, då den om sommaren så ofta tillintetgör hoppet om en
klar och behaglig solskensdag. Man ser då långt ut i hafvet
vid kanten af horisonten en tunn och mörk rand, och innan
man vet ordet af, är solen förmörkad och allt inhöljdt i en
kall dimma. — Den egentliga kölden vid hafsstranden är om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
