Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67-
vi kommo den dagen knappt tre mil, till skogsbrynet. Här
upprestes nu en mängd tält, och här tillbragte jag första
aftonen och natten, omgifven af en talrik samling af fjell-lappar.
Morgonen derpå åtskildes de båda socknarnes invånare; jag
följde med Karasjok-lapparne, och kom den 7 Mars till
Karasjok, men fortsatte dagen derpå återresan till Vadsö, som
jag uppnådde den 11. Denna vinterresa på 100 mil gaf mig
visserligen det förväntade språkutbytet, men tillika för en
längre tid plågor i ryggen och armen. — Knappt 14 dagar fick
jag vara i lugn, ty den 30 Mars skulle jag hålla valförrättning
i Tan en.
Åtta dagar före pingst skulle jag till Vårdö. Min hustru
var sjuk och sängliggande. Den 5 Maj reste jag på
eftermiddagen, men bad till Gud, om det så vore Hans vilja, att det
måtte blifva sista gången, som pligterna mot den genom
Honom mig anförtrodda menigheten skulle komma i strid med
pligterna mot min af Honom mig gifna hustru, och sedan dess
har min hustru aldrig varit sjuk, när jag skulle resa bort. I
snöyra och en bitande köld kom jag till Vårdö. Under dessa
flerfaldiga uppehåll på ön bestodo mina dagliga förrättningar
i att läsa med konfirmanderna, hålla morgon- och aftonbön,
samt bibelförklaring som garnisonsprest, först för garnisonen
och sedan i tukthuset. Härtill kommo täta kyrkoförrättningar
för Vårdö sockens allmoge, hvilken troget begagnade sig af
prestens beklagligtvis alltför korta uppehåll på ön.
Vårdö menighet var kanhända den bästa i hela
pastoratet. — På ön fanns" en 12 à 13 års gammal stum och fånig
flicka, som bela dagen satt på en stol ocli gungade fram och
åter; hennes kropp var välbildad; hon dog straxt efter sedan
jag lemnade ön.
Den 24 Maj lemnade jag ön och kom först följande dagen
till Vadsö. Min hustru hade under min bortovaro varit nära
döden; en express afsändes efter mig, men med detsamma jag
skulle sätta mig i båten för att lemna ön, kom fogden med
budskapet att all fara nu var förbi, och att min hustru bad
mig ej lemna ön förrän den bestämda tiden. Vid min
ankomst till Vadsö låg min hustru ofvanpå sängen. Näst Gud
hade vi att tacka först fogden Nilsen och sedan köpmannen
Esbensens hustru för min hustrus tillfrisknande, ty Östra
Finmarken hade den tiden ingen distriktläkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
