- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
116

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116-

skynda de bort till dessa. Denna egenskap hos renen gör det
möjligt för fjell-lappen, att med hjelp af hundarne vakta och
hålla dem tillsammans; men samma egenskap gör också renen
ofta till ett byte för vargarne, ty först sedan dessa dödat och
sårat flera, sprida de sig. Renarnes böjelse att sluta sig till
hvarandra, åstadkommer ibland likaså komiska som förargliga
förvecklingar för den resande. Möter man skällande hundar, så
skynda renarne tillsammans, hoppa öfver slädorna och
åstadkomma då mycken oreda; ofta blifver då den ena pulken
intrasslad med den andra. Vid dylika tillfällen binder fjell-lappen
genast alla renarne i slagtöm vid sin pulk, stiger ur den och
drar sin egen ren efter sig, då alla de öfriga följa efter.

Under ett vackert och angenämt väder lemnade jag dessa
fyra fjell-lappfamiljer, för att åter anträda resan till Polmak,
hvarest jag hade utlyst gudstjenst till påföljande söndag den 9
Mars. Min värd, Ole Larsen, skjutsade mig och mina saker.
Efter en färd af fyra mil togo vi nattqvarter i en öde stående
timmerstuga. Följande dagen gick vägen genom flera vackra,
skogrika trakter. När vi kommo till den sjö, vid hvars strand
Utsjoks kyrka och prestgård ligga, voro en mängd menniskor
samlade, i hvilkas sällskap vi fortsatte resan tills vi kommo
utanför prestgården. Det skulle i kyrkan hållas visitation och
förhör. Prosten ocli tvänne prester voro tillstädes. Man visste
att jag var på vägen, och väntade på mig. Jag hade
naturligtvis gerna tagit in i prestgården, om jag ej hade haft
förrättningar i Polmak på söndagen, ty en dylik sammankomst måste
ju hafva ett ömsesidigt intresse. Sent på qvällen kom jag till
en rysk undersåte, och dagen derpå till Polmak. Således
hade jag nu med ett rikt och lönande utbyte för den rätta
uppfattningen af språket och folket fullbordat min första
rundresa i fjellet.

I Polmak hade jag den glädjen att träffa min hustru, soin
nu med mig skulle börja detta kringflackande lif. Vid alla
dessa omnämnda vinterresor under vårt vistande i Finmarken,
måste vi alltid medföra nödvändiga sängkläder för oss och en
piga, samt af matvaror allt hvad vi skulle lefva af under bela
vintern, utom färskt kött. Som jag nämndt, erhåller presten
såsom en rättighet en half ren och en rentunga; man kunde
äfven få köpa färskt kött och mjölk, likasom någon gång litet
smör. Bland de matvaror vi måste föra med oss var en bel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free