Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120-
Vi hade ej väl passerat forsarne ocli kommit in i ett
lugnare vatten, än också tystnaden var förbi och de afbrutna
lifliga samtalen åter i gång. Årorna drogos in för ett ögonblick,
på det man kunde pusta ut efter det ansträngande arbetet,
och under tiden fick båten drifva med strömmen. Ofta är en
dylik hvilostund ej af lång varaktighet, ty flera forsar följa
efter hvarandra och med ganska korta mellanrum. Elfbåtens
lätta byggnad och långa form gör, att den i fallen böjer sig
efter hvarje våg, stundom efter två på en gång; denna
böjlighet eller elasticitet är det som gör, att den ej krossas i fallen
och brotten som forsen gör; styfvare byggda båtar skulle ej
komma så lätt derifrån, ty de skulle ej kunna stå emot
vattnets styrka. Innan man ger sig ut på en dylik färd tillsägas
de resande, att de hvarken få tala med de skjutsande eller
sinsemellan, och att de måste förhålla sig alldeles lugna, ty
hvarje rörelse kunde lätt vålla att båten kantrade. Dessa
om-talda forsar öfverträffas vida af fallen i en sidoelf ofvanför
Karasjok, som jag i Oktober 1851 befor, på min resa från
Karasjok till Kautokeino.
Dagen efter sedan vi lemnat Karasjok kommo vi i god
tid till Polmak. Söndagen den 15 Juni höll jag gudstjenst
här; dagen derpå fortsatte vi resan till Seida, hvarifrån vi gingo
öfver Varangerfjellet och kommo ännu samma dag till Vadsö.
Sommaren tillbragtes med de redan omtalade och beskrifna
resorna i kyrkosocknarne Vadsö, Vårdö och Nässeby.
Thorsda-gen den 26 Augusti kommo vi till Guldholmen i Tana socken,
provstiets andra pastorat.
Måndagen den 1 September kom jag till Vestertanen, en
arm af Tanafjorden, starkt befolkad af sjö-lappar. En af de
här boende sjö-lapparne liade fått sig en kamin i sin renliga,
ljusa och rymliga jordgamme. Ifrån Vestertanen gick jag
öfver Digermulfjellet ned till Langfjorden. Der voro många och
djupa elfvar att genomvada, och på fjellet öfverrumplades jag
af storm och snöyra. Ifrån Langfjorden kom jag till
Older-fjorden. Efter 14 dagars kringvandring bland dessa sjö-lappar
återvände jag till Guldholmen och hade på denna seglats en
ung, rask och af mig konfirmerad lapp till båtförare. Så ofta
det blåste en stark kultje vände han sig med en frågande blick
till mig, och då jag nickade vänligt till honom, lyste och strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
