Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
1834.
Thorsdagsmorgonon den 15 Januari var bestämd för
afresan till Kautokeino; men lapparne fingo ej reda på renarne,
som de dock i förväg hade samlat ihop, ty vargarne hade på
natten skingrat dem. Vid middagstiden kommo vi dock af. I
ett jemnt galopp, under hvilket renarne endast en enda gång
stannade för att på ett par ögonblick pusta ut, gick det framåt
till en sex mil från Karasjok uppförd gamme, och hvilka sex
mil tillryggalades i sex timmar. Dagen derpå tillryggalade vi
med samma renar tolf mil, så att vi på qvällen voro i
Kautokeino. Jag reste ej hit som förrättande prest, utan för att i
tre veckor resa omkring bland socknens fjell-lappar, ty i
Kautokeino var prosten öfver Vestra Finmarken, kyrkoherden i
Alten-Talvig, herr Röde, och tjenstgjorde der. Efter ett par
dagar lemnade jag prestgården, hvarest min hustru
qvarstannade.
Första natten fick jag husrum hos en af dessa qväner,
som jag förut omnämnt. Dagen derpå kom jag till länsmannen,
som tillika var klockare och kyrkans tolle, och hvilken hade
deltagit uti förra årets möte i Karasjok. Hans tvååriga barn
var med ett band fastbundet vid tältet, så att det ej kunde
nå eldstaden — en alldeles nödvändig försigtighet. Vid
utkörandet från kyrkoplatsen mötte jag en drucken qvän, som
gaf sig ut för att vara trollkarl; länsmannen och flera med
honom ansågo det möjligt, att den, som trodde på en trollkarl,
kunde skadas af honom; jag sökte naturligtvis att öfverbevisa
dem det dåraktiga i en sådan åsigt. Länsmannens årliga lön var
den tiden endast 16 Spdr. Inträffade det så, att vargarne
under hans frånvaro som länsman bröto sig in i hans renby, så
var förlusten mycket större än hans årliga lön. Fjell-lapparne
i denna trakt nödgas flytta hvar tredje och fjerde dag till följd
af den mängd vargar som grassera der; kan man någon gång
stanna en hel vecka på ett ställe, så anses detta för en stor
fordel. Att det var en omöjlighet för flertalet af socknens
fjell-lappar att, om äfven blott en gång, kunna komma till
kyrkan under de få veckor presten, isynnerhet i den sednare
tiden, uppehöll sig pä kyrkoplatsen, var en sanning, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
