- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
124

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124-

rasjok använde jag ett par timmar på eftermiddagarne att gå
omkring bland folket för att samtala med dem ocli öfva mig i
språket.

Tisdagen den 5 Mars anträdde vi återresan till Karasjok.
Dagen före vår ankomst hade thinget börjat. På detta thing
hölls förhör i anledning af de genom mig under förra vintern
anmälda oordningar. En gift qvinna och en ung flicka aflade
med full vetskap falskt vittnesbörd och blefvo derför af mig
uteslutna från Herrans nattvard. Då en bror till flickan erfor
detta, kom ban i den djupaste sorg inrusande i initt rum, och
kastande sig på knä anropade han både Gud och mig om nåd
och barmhertighet; ban erkände, att systerns brott ej stod
att försvara, men Gud var ju nådig och barmhertig.
Ynglingen skulle anträda en resa, och att då veta systern vara
utesluten från Guds nåd, var för honom högst plågsamt. Jag tillät
honom att hemta systern och lofvade att före min afresa
mottaga henne som gäst vid Herrans nådebord. Han bad äfven
för den gifta qvinnan, en svägerska till de båda syskonen, och
sedan hon visat en djup sorg och ånger, tilldelades äfven hon
det heliga sakramentet sista söndagen jag var i Karasjok.

Onsdagen den 25 Mars stodo renarne förspända, och vi
skulle just lemna Karasjok, då plötsligt dörren hastigt
upprycktes och brodern till den förutnämnda unga flickan kom
instörtandes så häftigt och så andfådd, att ban måste sätta
sig en stund, innan han kunde komma till ordet för att
uttrycka sin glädje. Han hade nyss kommit tillbaka och hört
att jag åter upptagit systern och svägerskan, samt att renarne
redan stodo förspända för våra slädor; ban hade derför
sprungit allt hvad han förmådde för att ännu en gång få se oss
innan vår afresa; han tillade, att vi ändtligen skulle komma åter
nästa vinter, ty då skulle jag viga honom.

Den 2 April kommo vi tillbaka till Guldholmen; den 1
och 2 April inträffade en så bister köld, att vi i trots af våra
varma reskläder voro nära att frysa ihjäl.

Vid valförsamlingen i Lebesby blef jag väld att resa till
distriktsförsamlingen i Tromsö den 29 Juni. Jag lemnade
min hustru i Tromsö, medan jag gjorde en utflygt till det
norsk-lappska seminariet, som då var i Trondenäs, och från
hvilken utflygt jag återkom till Tromsö den 11 Juli.
Onsdagen den 15 satte jag öfver Tromsösundet, för att gå upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free