Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132-
ocli ett bokspråk; då först hade ändtligen den tiden
kommit, då jag kunde tänka på vetenskapliga bearbetningar af
folkets eget lif, och det hos dem funna, hörda och insamlade.
Från öfverstyrelsen för Sällskapet till kristlig undervisning
och andaktsböckers utgifvande blef 1826 ett förslag lemnadt
till det Kongl. Kyrko-departementet om upplysningens
befrämjande bland Norges lappar, hvartill styrelsen blifvit föranledd
genom konung Carl Johans omedelbara uppfordran, ocli till
hvilket ändamål konungen sjelf ville bidraga. Detta förslag
var föranledt genom de från biskopen öfver Finmarken och
Nordlandena samt mig insända berättelser. År 1828 blef jag
genom biskopen uppfordrad af det Kongl.
Kyrko-departemen-tet att afgifva förklaring, om jag vore villig öfvertaga
bestyreisen och undervisningen vid ett lappskt seminarium i
Polmak samt att uppgöra ett öfverslag af omkostnaderna vid
upprättandet af detta seminarium, ifall man skulle tänka på att
frånskilja det lappska seminariet, hvilket var anlagdt i
förbindelse och förening med det på Trondenäs i Nordlandena
inrättade norska seminariet.
Under loppet af 1829 afgaf jag denna förklaring, hvars
innehåll hufvudsakligast var, att jag på det bestämdaste
af-rådde från denna frånskilj ning, i det jag påpekade det
skadliga för lappfolkets utveckling, genom att afsöndra ett lappskt
seminarium med dess elever från all förbindelse med och all
inverkan af en bildad och bildande omgifning; en dylik
afsöndring skulle nära nog blifva en andlig tillintetgörelse. Jag
anhöll derför på det trägnaste, att man tills vidare, ej skulle
företaga den ringaste förändring med denna så nyss danade
bildnings- och undervisningsanstalt för lapparne, i det jag
tilllika påpekade det ändamålsenliga i och nödvändigheten af att
den seminariskt bildade lappska skolläraren vore kunnig i
norska språket. Jag upplyste vidare, att det var långt från
sanningen hvad som sades, att lapparne icke ville besöka
seminariet på Trondenäs, att de fastmera med allt större och större
håg sökte komma dit, och att flera anmälde sig än det för
närvarande var plats för. I stället att flytta seminariet till
Polmak föreslog jag att derstädes uppföra ett kapell. Kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
