Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178-
var anställd som lärare i den lappska skolan vid Kaafjorden.
I trakten kring Mnonioniska vistades några Kautokeino-lappar,
och med två af dem begåfvo vi oss på vägen fredagsaftonen
den 26 Mars. I tre dagar tumlade vi nu åter om ined renarne
på fjellen, innan vi måndagseftermiddagen den 29 Mars kommo
till Kautokeino.
Vi kommo ej till sjelfva kyrkplatsen, utan till det en mil
derifrån liggande Avzhjebye, hvarest de flesta af invånarne från
kyrkplatsen hade sina vinterbostäder. Vi blefvo genast
omringade af de närvarande, och utan någon anledning från min
sida, vände sig samtalet genast kring de väntade böckerna.
Platsens kyrkosångare, Element Gundersen, framtog tabellen
öfver de af ordet "ljus" på lappska utletade 465 ord, och
sade, "att ban med den största flit hade studerat alla dessa
ord, för att om möjligt kunna utleta blott ett enda fel, men
hvarje ord är äkta, ren och tydlig lappska, och hvarje ord
förstår jag, och deröfver förundrar och gläder jag mig äfven".
På nedresan till Alten den följande dagen, stannade vi
öfver natten i en af dessa på öfverhetens föranstaltande
uppförda gammer, hvilken var mycket bristfällig, full af hål och
öppningar, och vid vår ankomst uppfylld med snö. Till följd häraf
ledo vi om natten både af kölden och blåsten. Den genom
elden upptinade snön droppade oupphöi-ligt ned på oss.
Numera hafva nybyggare nedsatt sig på denna väg mellan
Kautokeino och Alten, så att resande hädanefter kunna hafva den
fördelen att tillbringa nätterna under tak och således ej vara
utsatta för att mista helsan. Stela af köld satte vi oss på
morgonen den 31 Mars i pulken, men föret var godt, renarne
goda, och en hastig och rask rengaloppad återgaf oss värme i
kroppen och förde oss samma dag i god tid ner till det vackra
Alten, der vi hade ett oväntadt och angenämt sammanträffande
med vänner och bekanta från åtskilliga trakter i Finmarken,
som Amtsformanskabet hade samlat till ett möte. Med min
svåger följde vi dagen derefter, den 1 April, till Talvigs
prestgård, och nu voro resans besvärligheter glömda; endast glädje
ocli tacksamhet mot Gud kändes, för det vi friska och lyckliga
voro åter tillbaka i Finmarken, att i Herrans namn fortsätta
hvad i hans namn var påbörjadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
