Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217-
begynte vi draga utför sluttningen till en plats, som var bar
ocli der renarne kunde finna föda, hvarför den var bestämd
till hviloplats. På så sätt gingo vi öfver \ mil dels utför, dels
på tvären öfver den branta sluttningen af fjellet, som på många
ställen var brant och svårt, och som på vår venstra sida förde
ned i ett hemskt och ogenomskådligt djup, medan på vår
högra eller till höger om oss befann sig en brant, högt uppåt
gående vägg af snöfjellet. Då vi nedsjönko i snön till
fotknölarne gingo vi trygga och säkra, men såväl min reskamrat som
jag vågade endast för några få ögonblick låta vår blick
vexelvis följa den branta sluttningen ned i det omätliga djupet på
ena sidan och uppåt det branta och höga snöfjellet på den
andra, för att ej svindla vid tanken på möjligheten af att halka,
falla och försvinna i ett djup, hvarifrån det brusande och
döfvande ljudet af skummande och forsande fjellströmmar hördes,
ocli hvarifrån intet menskligt rop om hjelp kunde nå upp och
blifva hördt af någon utom — af Gud. Hade snön varit hård,
så liade vi nödgats välja en lång omväg uppe på fjellryggen.
Vyerna voro, som hvar och en lätt kan föreställa sig, vilda
ocli majestätiska. Från raststället bestego vi åter snöfjellet,
men hade nu inga flera så farliga ställen att passera. En half
mil från raststället, på högsta punkten, var en vårdkase.
Klockan 1 på natten uppnådde jag och min reskamrat tillika med
en medföljande lapp dèn för natten bestämda hviloplatsen på
ett snöfritt ställe, hvarest Amund liade kaffe färdigt för oss,
som stillade törsten och upplifvade oss. Efter kaliet lade jag
mig och insomnade genast. Lik hvarje annan tobaksälskare
skulle min reskamrat först hafva den oumbärliga kära
aftonpipan, sig sjelf emellertid till föga båtnad; ty hade lian genast
lagt sig, så hade han ovilkorligt erhållit sin tillkommande
andel i en yllefilt; men i sömnen hade jag tillegnat mig både min
och hans del i filten. Emellertid nändes han ej väcka mig,
ocli efter att hafva slumrat litet, men frusit mycket, steg han
upp och försökte nu genom så många flera morgonpipor hålla
sig skadeslös för den förlust af sömn och för den köld en
aftonpipa i förening med ädelmod liade vållat honom. Så het
och varm dagen var, frös det dock så snart aftonsolen gömde
sig bakom fjelltopparne. Redan klockan 9 på aftonen kunde
man gå på snöskaren, och på insjöarne frös is. Klockan 4 på
morgonen var äfven jag uppe, styrkt och uthvilad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
