Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219-
hade vi en tröttande väg af tre mil, ty marken var på ett par
mil tätt beväxt med ljung, som snärjde sig om fötterna, och
tillika måste vi vada genom träsk och en mängd fjellbäckar,
hvaraf tvänne isynnerhet voro breda och forsade starkt; men
då Amund kände vadställena, så var det ingen fara. Klockan
eftermiddagen kommo vi till en elf, som skilde oss från
Alkavarafjellet och från backen, hvarpå kapellet var uppfördt.
Under vägen råkade vi på fyra tält med deras hjordar. Tälten
voro bebodda af nomadiserande lappar, som under denna tid
vandrade kring på dessa trakter. Vid elfvens strand låg en
liten usel båt med många och breda sprickor, hvilka
igenstoppades med gräs och med hvad som helst Amund och
kandidaten kunde få tag uti; i denna kommo vi lyckligt öfver och
uppreste vårt tält.
Lördagen inemot morgonstunden kom presten från
Qvick-jock; han hade på långt håll sett vårt tält, som var snöhvitt
och belyst af solen. Samma dag började också den
kyrkbesökande allmogen att infinna sig. Alkavarafjellet bebos af
kringvandrande Sirkas-lappar. Der samlade sig omkring 150
menniskor, jemförelsevis få qvinnor. Församlingen uppförde sig
ordentligt, änskönt en och annan befanns temligen beskänkt.
Alla voro glada ocli muntra, de yngres nöje bestod
förnämligast i brottning. En "byalänsman" var närvarande.
Lördagsaftonen hölls bön och derefter uppskrefvos 97 kommunikanter
och några barndop. Söndagen var en af de i Sverige
anbefallda böndagarne, på hvilka det hålles ottesång ocli
högmesso-predikan öfver uppgifna texter. Jag höll ottesångs-predikan,
som församlingen åhörde under den djupaste tystnad och
uppmärksamhet. Dialektskilnaden var ej synnerligt menlig, och
klockaren förklarade, att han i sista halfva delen af talet hade
förstått hvarje ord. Likaledes deltog jag i brödets utdelning
vid altargången i högmessan. Klockaren stod midt i det lilla
kapellet med ett långt spö i handen; för att förekomma, det.
naturen ej skulle få gå öfver upptuktelsen, pickade han på
hufvudet eller skuldrorna dem, hvilkas ögonlock slöto sig, men
som af trollstafvens magiska verkan genast åter öppnade sig,
och bragte den vidrörde att hastigt upplyfta det nedsjunkna
hufvudet. Detta slags väckelse företages dock nu ej mera.
Efter slutad gudstjenst mottog presten af männen trohetseden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
