Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243-
och likasom då med hela och oskadade lemmar. Nu hördes
på en gång från allas läppar ett: "Gud vare lofvad!" ett: uTe.
Deum". Visserligen hade vi ännu en fors framför oss; men
denna var af ingen betydenhet, jemförd med dem vi hade
passerat. I töcken, mörker och snöglopp tillryggalade vi
fjerdedels mil ocli framkommo till det önskade målet, en öde
stående fiskaregamme. Det var på samma elf, som min hustru i
Februari 1842 genom Guds beskydd räddades från att tillsätta
lifvet på resan till Kautokeino. Eld blef nu uppgjord, och med
detsamma voro dagens besvärligheter om just ej glömda, så
dock tjenande till att öka glädjen och tacksamheten mot Gud,
öfver att de voro lyckligt överståndna.
Enligt tillsägelse i Karasjok mötte oss på morgonen en
fjell-lapp med fyra renar, på hvilka sakerna blefvo fastbundna.
Det från Karasjoks socken legda folket vände allesamman
tillbaka utom länsmannen, som jag önskade få behålla. Ej förrän
klockan eftermiddagen anträdde jag den nio mil långa
vandringen till Kautokeino. Hela vägen framåt bestod blott af
myrar och träsk. Hvad som isynnerhet bidrog att göra bela
vandringen ända från början till slutet i hög grad tröttande,
var det korta, längs jorden växande björkriset, som slingrade
sig om benen, förnämligast i myrarne. Efter en vandring af
fyra timmar var det blott med ansträngning som jag ytterligare
framsläpade mig tre eller fyra hundra steg till en någorlunda
torr Häck, som lapparne efter mycket letande liade funnit;
men nu neddignade jag nästan medvetslös, dock under en
känsla af välbefinnande och välbehag, sägande för mig sjelf:
"det var det jag visste!" och glad öfver att ej framfuset hafva
yfvats öfver mina krafter. Jag var kallad, ocli således ville jag
komma fram och lyckligt komma fram. Med alldeles samma
känslor af välbehag nedföll jag kraftlös och utan medvetande de
följande två dagarne. Lapparne hade medfört ett litet stycke
tältduk till ett halft restält; fyra ganska små träd funnos i
grannskapet; dessa blefvo fällda och uppresta mot hvarandra. Lärftet
utbreddes mot den sida hvarifrån vinden kom, och nu
uppgjordes eld. Då jag hade legat en stund, hemtade jag mig åter. Vi
kokade nu kaffe, renkött och rensoppa, och njöto detta i
kamratskap med hvarandra, hvilket försatte oss alla i det bästa
lynne. Efter aftonbönen läste jag fadervår och välsignelsen
öfver oss alla, och snart derefter tillslöt en styrkande och ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
