- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
247

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247-

Efter att hafva predikat och arbetat en tid, reste dessa
sex, men kommo tillbaka om vintern 1848. De förklarade sig
nu vara iförda Christi rättfärdighet. Såväl sorgen öfver
synden som glädjen öfver syndaförlåtelsen skulle nu uppenbara
sig tydligare än förra gången. I en grannsocken yttrade sig
sorgen genom gråt, suckande och pustande, glädjen genom
skratt och dans*), springande och hoppande. Allt detta
yttrade sig ännu något svagare i Kautokeino. För öfrigt var det
lugnt, man läste flitigt, till och med äldre folk, som först måste
lära sig läsa i de nu erhållna lappska böckerna, man talade
inbördes om nödvändigheten af att vakna upp ur syndens sömn;
antalet af dem, som bortlade bränvinssupande och
rentjuf-veri, ökades, och en förändring till det bättre syntes vilja
inträda **).

Innan predikanterna reste tillbaka, hade det uppstått strid
emellan dem och några af deras disciplar angående syner och
drömmar, som slutade med, att de ömsesidigt fördömde
hvarandra till helvetet***).

Öfvertygelsen om barnarätten i Guds rike förklarades skola
grunda sig på de af anden verkade inre rörelser och
förnimmelser, oafhängiga af sakramentet och Guds löftesord. Denna
lära måste naturligtvis leda bort från sjelfförnekelsens och
ödmjukhetens smala väg. Man trodde nu, i följd af några inre
rörelser, att de voro pånyttfödda Guds barn, och att de
likaledes styrdes af Guds ande, af "anden".

På vintern 1849 började några att kalla sig heliga och
rättfärdiga, syndabegäret satt på det högsta ännu bara i de
yttre lederna, medan "anden" liksom visade det ifrån sig; ifrån
denna tid gjorde högmod, hyckleri m. m. allt större och större
framsteg. Hågen för att umgås med Guds ord upphörde;
"anden, anden!" blef nu lösen. De "andlige" predikade nu förde
oomvända. Allt flera och flera afskrämdes från bränvinet, kring
hvilket talet förnämligast vände sig, så att man med skäl kunde

*) Ögonvittnen försäkrade, att efter nattvardsgången i eu grannsocken
jublade, dansade och omfamnade man hvarandra vid altaret af glädje öfver
sakramentet.

**) Detta hade visserligen också blifvit fallet, om i Kautokeino då hade
funnits en språkkunnig prest, som kunnat och velat antaga sig dem.

***) På samnia sätt hafva före dem tre påfvar gjort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free