Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249-
leddes af den Helige Ande, ocli den Helige Ande skulle regera
jorden. Ofvermodet och trotsigheten, egennyttan, girigheten
och verldsliga begär togo fritt lopp hos en och annan af
anförarne. Presterna och öfverheten voro djeflar, som man
hvarken var skyldig vördnad, lydnad eller skatt. De "andlige" voro
prester; dem skulle man lyda, de skulle besitta allt. Under
den första tiden hade man börjat gifva tillbaka eller ersätta
egaren hvad man stulit, lånat eller borttagit; men nu
förklarades den för penninggirig ocli vantroende, som återfordrade
något af en rättfärdig. Sommaren 1851 störde några af
anförarne kyrkofriden i Skjervö. Efter återkomsten om hösten
till Kautokeino tog deras uppenbara brytning med den
offentliga ordningen och friden allt mer och mer öfverhand."
En ytterligare framställning af förhållandena afgifva
följande utdrag af trenne skrifvelser från biskop Juel till
Kyrkodepartementet af den 17 April och 8 Maj 1850 samt den 26
Augusti 1851.
Skrifvelsen af den 17 April lyder sålunda:
"De första tecknen till en andlig rörelse bland Kautokeinos
allmoge visade sig — som Hvoslef anförer — i början af år
1848. Man hade redan någon tid hört omtalas och haft
kunskap om en väckelse i en af grannsocknarne, från hvilken den
i Kautokeino derefter liar utgått. Efterhand inträdde här en
allmän rörelse, på så sätt som Hvoslef omtalar den, föranledd
af utsända predikanter. I Guds hus infunno sig de på så sätt
"väckta" flitigt. När gudstjensten var slutad, såg man stora
svärmar sammanströmma i täta hopar, medan den ena efter
den andra i långa tal ocli med lifliga gester verkade med den
kraft på åhörarnes känslor, att bela skaran utbröt i ett
stönande och suckande, som afbröts af gråt och skrik. Män och
qvinnor, barn och fullvuxna lågo gråtande i hvarandras armar,
jemrande sig öfver sina synder, uppmuntrande och besvärjande
hvarandra att omvända sig och bekänna synderna, så vida de
ville undfly helvetet. De som voro anförare för rörelsen och
i följd deraf uppträdde som predikanter i Kautokeino, voro
sjelfva väl knappt medvetna om att de afveko från Bibelns
lära; men att detta blef händelsen är lätt begripligt. De
förmanade först och sist till bot och omvändelse, hvilken de
uppfattade i ett ensidigt uppskattande af det yttre — att bättra
sig, att afstå från synden, att uppfylla Guds lag och blifva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
