Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning. De båda polis-assistenterna kommo sedan. Likaså
blef en annan länsman konstituerad.
Under skrifningen söndagen den 10 November utstötte en
af agitatorerna då och då ett rop, häntydande på oroligheter.
Under det kyrkosångaren framträdde i kordörren och började
ingångspsalmen och jag knäböjde för altaret, såg jag en skymt
af lappen, som gick förbi altaret. Plötsligt höres från
predikstolen en klar och tydlig röst, uttalande: 1) Fördömelsedomen
öfver presten; 2) att derför presten ej borde tålas, och 3) att
församlingen nu uppmanades att sluta sig till honom,
agitatorn. Då mannen hade uttalat dessa tre theser höll han upp,
och lät utan vidare motstånd föra ned sig från predikstolen;
det tycktes som hade han ej känt sig riktigt hemmastadd der.
Men nu ställde ban sig i kordörren och begynte att närmare
utveckla dessa tre påståenden samt lät lika litet förmå sig. till
tystnad som att aflägsna sig. Under sitt öfverspända tal vände
han sig än till församlingen, än till mig, uppmanande oss att
omvända oss från mörkret och satan till honom. Ett vackert
yttre och en manligt vacker organ i förening med en
märkvärdigt själfull vältalighet gjorde, att jag ej utan deltagande
kunde se och höra honom. Det dröjde något, innan ile båda
hitsända från Alten, hvilka ännu befunno sig i en gång
utanför kyrkan, kunde komma in och tränga sig fram genom
mängden. "Böj knä och bed!" ropade Rasmus, så hette lappen,
till mig med thordönsstämma, då han helt hastigt blef
afbruten af de båda männen. Han gjorde det mest förtviflade
motstånd, men blef slutligen öfvermannad och utförd, följd af flera,
som med våld sökte att befria honom. — Då han sedermera
kom till Tromsö, imponerade han på biskopen vid sitt
uppträdande.
Söndagen den 30 November måste jag lemna kyrkan och
hålla gudstjenst i prestgården, dertill tvingad af en förvillad
qvinna, som var anförare för orostiftarne, och som i sin vilda
yrsel ej hade märkt att jag med så inånga som kunde få plats
hade begifvit oss till prestgården. Jag gjorde sednare ett nytt
försök att hålla gudstjenst i kyrkan, men möttes af en
högröstad svärm i mitt rum; en ung man förde ordet: under vårt
samtal brast han i gråt och sade: "Det är sannt att du hatar
församlingen: vi gladde oss åt din ankomst, men du vill ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
