Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265-
hungrade och törstade efter rättfärdighet i Christus, var i
beständigt tilltagande. Jag måste helt ocb hållet öfverensstämma
med biskop Juels omdöme, att mången med en enfaldig tro
vörenade en klar evangelisk-luthersk uppfattning af den
saliggörande sanningen. Oin de äfven ej ville till Herrans bord,
så infunno sig dock allt flera ocb flera, hvilka dels aflade
syndabekännelsen och dels bekände andliga villfarelser, hvilka
de nu erkände som sådana. Deras antal, som på detta sätt
vände sig till mig, visade, att förvillelsen på långt när ej hade
angripit så många, som det stundom syntes vara fallet, ty
medan dessa stojade och förde ordet, drogo de andra sig tysta
och stilla tillbaka. Det väckte de "andliges" högsta förbittring,
att de blefvo tillbakavisade från Herrans bord. "Vi vilja ej
hafva någon syndaförlåtelse, den kan du behålla sjelf; men vi
fordra, att du skall gifva oss sakramentet som ett bevis på,
att du erkänner vår andlighet!" detta var deras beständiga
fordran. Ingen vågade dock att med våld tränga sig fram till
altaret vid nådemedlens utdelande. Oaktadt de förklarade, att
de blott behöfde vända sig till två af grannskapets prester, för
att genast antagas, så förargade de sig dock öfver att af mig
blifva tillbakavisade. Hela lördagen och söndagsmorgonen från
klockan 9 till 12 använde jag vanligtvis till förhör och samtal
med nattvardsgästerna; en och annan, troende sig dermed såra
mig, talade vidt och bredt om synden utomkring sig; men då de
icke ville erkänna synden inom sig, blefvo de naturligtvis
tillbakavisade, af hvilka dock flera efteråt kommo till full
besinning.
Det måste starkt inverka på sinnet, att på den sena
qvällen och under nattens tystnad och mörker böra luften
genljuda af de tungsintas och missmodigas klagorop ocb
åkallel-ser, och på samma gång de förvillades gudlösa och högljudda
eder och förbannelser. Dessa sednare sökte alltid att gifva
sig skenet af att de, långt ifrån att vara de angripande,
istället voro de angripna; de voro oskyldiga och skuldfria som
lammet, hvilket tyst och utan att öppna munnen’föres till
slagt-bänken. — De missmodiga och försagda läto i början förleda
sig att stundom taga del i deras vilda lefverne, dels af
fruktan, dels tvungna, men ibland äfven för det deras fantasi
upphettades och förvirrades af dessa menniskor, som förstodo att
dertill begagna hvarje medel. Presten i M. böjde sig för "an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
