Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271-
dou med Frälsaren för att kunna blifva salig, slutligen
påminner ju också prestens korta tal efter nådemedlens njutande om
nödvändigbeten af att aldrig glömma, det menniskan städse är
och förblifver trängtande efter nåd, och följaktligen städse är
en nådesökande syndare." Det var uppenbart, att hans ord
voro föranledda i hänsyn till de andliges högmod ocli påstådda
syndafrihet, och att hans mening var, att han ville vidblifva
medvetandet om sin syndaktighet. "Så var då välkommen, till
Herrans bord, du till nåden trängtande och sökande syndare!"
svarade jag. "Du skall mottaga det du trängtar till och det
du söker efter!"
Sent på söndagsaftonen, fjerde juldagen, kom en lapp in
till mig, kastade sig på en stol och sade: "Jag har kommit
för att åderlåta dig." Jag tackade honom för hans
tjenstak-tighet, men önskade att det måtte uppskjutas, ty jag var
sömnig och det var sent. Då jag ej kunde förmå honom att
uppskjuta med aftappandet af det syndiga djefvulsblod som flöt i
mina ådror, så tänkte jag: så sitt då der i mörkret och prata!
Jag tog ljussaxen för att släcka ljusen och gå in i ett annat
rum. Då jag hade släckt det ena af ljusen, tystnade ban
plötsligt och såg forskande på mig; men då jag äfven släckte det
andra, for han lik en orkan ut genom dörren: jag såg honom
ej sedermera. Jag hade redan förut hört omtalas en person,
som under juldagarne gick omkring och tillbjöd sig att
åderlåta alla oomvända, dock utan att det kom till utförande.
Efter biskopens ankomst till Kautokeino var han hvarje
afton närvarande vid aftonbönen och deltog vexelvis med mig
deri. Första aftonen framträdde kyrkosångaren och sade: "Hör,
godt folk! jag erkänner, att jag farit vilse och kommit bort
från Guds ords sanning. Jag har bedit Gud och menniskor
om tillgift och förlåter eder er galna tro." Detta hans
uppträdande och förklaring var alldeles frivillig. Hans korta
villfarelse blef till nytta för honom sjelf och för de barn han skulle
undervisa. Eftersom konfirmationsskolan under den tiden var
i full gång, var naturligtvis biskopen äfven här dagligen
närvarande och hörde till sin stora tillfredsställelse
kyrkosångarens förklaring af de gudomliga sanningarne; lians hustru hade
ej ett ögonblick låtit förleda sig till afvikelse.
Från predikstolen hade jag erkänt den väckelse och den
andliga fläkt, som hade gått öfver folket, och hade bedt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
