Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280-
lif, att de icke som eröfrare inkommit i landet, för att med
väpnad hand och med makt tillegna sig det, utan endast för
att söka en tillflyktsort och en ostörd, lugn uppehållsort. Icke
har renen kommit i landet med lappen, det bevisa de stora
moss-sträckningarne; deremot har den bidragit till att lappen
nedsatte sig i landet. Med fullkomlig befogenhet indelas
lapparne i fjell-, elf- och sjö-lappar. Af dessa äro fjell-lapparne,
nomaderna, moderstammen för de båda andra; elf-lapparne
utgöra mellanledet. Denna indelning följer naturens ordning.
Från fjellet kommer man först till elfven och sedan till sjön.
Renen på fjellet är fjell-lappens allt, laxen i elfven elf-lappens
väsendtligaste näring och likaså hafvets fisk sjö-lappens.
Elf-och sjö-lapparne drifva äfven jordbruk och hålla boskap.
Fjell-lappens egenheter, sådana vi nu känna dem, äro
utvecklade under det hårdaste klimat på fjellen såsom renvaktare
och äfven under förtryck och dålig behandling af mäktigare
omgifningar.
Vid fjellet, vid öknen, vid lifvet i Guds fria natur är
fjell-lappens, är nomadens hela tillvaro fastkedjad, är all hans
glädje, all hans sorg, alla hans minnen fästade, med ett ord:
lifvet, såväl det inre som det yttre, här och endast här, är
hans rätta, hans egentliga, hans naturliga hem. Fjellbimlen
och ökenhimlen, fjell-luften och ökenluften har med
modersmjölken, från hans födelse, från hans första andedrag, blifvit
honom till natur, till nödvändighet. Under Guds fria himmel
och utan annat tak öfver sig tillbringar fjell-lappen största
delen af sitt lif. Hans bostäder, hans tält, skydda honom ej
mot vädret, icke alltid mot regnet om hösten, icke alltid mot
vinterns snö, icke mot stormarne. Snön fyller stundom hans
tält, stormen slungar det stundom till marken, men snön skyfflar
han åter ut, reser tältet ånyo efter stormen och ser sig då
förnöjd och glad om i sitt tält, "tackande Gud för ett varmt ocli
godt hem". Den snöklädda vinteröknen med sina fjell är
fjell-lappens hem, och först här lärer man rätt känna och rättvist
bedöma nordpolens nomader eller, som de sjelfva kalla sig,
"fjellfolket". Den höga nordens nomadlif på fjellet och i
öknen, hvarest de kunna välja sig den plats, som synes bäst för
dem och deras renar och för öfrigt kunna göra och låta hvad
de sjelfva behaga, och hvarest ingen kan träda hindrande i
deras väg, framkallar och utvecklar i förening med den oaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
