Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294-
kunna erbjuda renhjordarne. Förse ej dessa nomader
provinsen och dess befolkning med de oumbärliga skinnvarorna, med
lifsmedel af renkött och vildbråd, och med kommunikationens
vidmakthållande såväl i Finmarken som mellan Finmarken och
grannrikena V Äro de ej omistliga för transport af varor och
oumbärliga för postväsendet och de resande?"
Prosten Laestadius, kyrkoherde i Karasuando, grannsocken
till Kautokeino, har alldeles samma åskådning om
fjell-lappar-nes förhållande till landet och nybyggarne, oc.h landets
förhållande till nomaden: tillintetgöras fjell-lapparne i Karasuando, m
kunna inga nybyggare längre existera; ingen nybyggare borde
erhålla tillåtelse att bosätta sig utöfver ett visst afstånd från
hafvet. Han har derför fullkomligt rätt, då han säger, att det
i alla tre grannrikena måste vara maktpåliggande för
lokal-auktoritetema att bibehålla fjell-lapparne och söka motverka
allt som möjligen kan medverka till deras undergång.
Som ett ytterligare bevis för riktigheten af mina
påståenden om nödvändigheten af nomaden såsom sådan för
Finmarken och Nordlandena, vill jag här anföra hvad öfverläraren
herr L. Kr. Daa likaså sannt som träffande säger i sin
geografi, tryckt 1859*), angående denna sak:
"Annorlunda är deremot förhållandet med fjell-lapparne
(än med den fastboende elf-lappen och sjö-lappen). Deras
herdelif på högfjellen fordrar ett så ovanligt lefnadssätt och
ett sådant härdande för att uthålla i ett af de hårdaste klimat,
och ännu mera att finna behag deri, att ingen norrman och
blott sällan en och annan af de nordligaste qvän erna skulle kunna
gå öfver till detta lefnadssätt. Deremot blir fjell-lappen, då
ban mister sin renhjord, ganska lätt fiskare eller fastboende.
Fjell-lapparnes egenheter äro af en alltför fäst natur, att
någon väsendtlig omvexling af seder eller någon
sammansmältning med landets öfriga invånare är möjlig.
"På hela sträckan från Röraas till Nordkap var
renhjordarnes antal år 1855 endast 1945, hvaraf fjell-lapparne egde
de flesta (116,891) tama rendjur, som då funnos i Norge.
Många af dem äro derför rika på egodelar, änskönt fattiga på
njutningar och obekanta med beqvämligheter.
*) Se hans "Jordbeskrivelse for den norske ahmie, udgivet af Selskabet for
Foikeoplysningens frenime. 2.det Tilliigshelte til Folkevenuen. 8:de Aargang
1859."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
