Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Äldre ansatser till kyrklig sjömansvård och diasporaverksamhet - London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut de många svenskarna fingo avsked ur engelsk tjänst. Icke
mindre än 5,000 sådana blevo genom hans försorg hemforslade
till Sverige. Att hans verksamhet bland sjömännen i övrigt var
fruktbärande framgår därav, att han årligen kunde hemsända
tusentals kronor av sjömännens besparingar.
Tvenne andra namn böra nämnas, nämligen pastor Gustaf
Vilhelm Carlsson och hans broder, pastor Fredrik Theodor Carlsson.
Den förre utgav 1852 »Anteckningar rörande svenska kyrkan i
London», ett för den svenska Londonförsamlingens historia
grundläggande arbete. Under den senares tjänstetid invigdes år 1856 en
svensk kyrkogård i Brookwood. »Denna vackra, välplanterade
kyrkogård, där ljungen och traktens björk- och barrskog påminna
om hemlandet, har för många varit en tröst, när de vetat, att om
de ock icke få vila i Sveriges jord, de dock få sova under en torva,
som de kunna kalla svensk» (A. O. F. Hellerström).
Bland andra personer, som under denna tid särskildt intresserat
sig för kyrkans angelägenheter, må nämnas friherre Gustaf Adam
von Nolchen, svensk minister i London 1763—1794. I
församlingens dödbok är om honom bl. a. antecknat: »Han var en man
av stor kropps- och sinnesstyrka och en ivrig vän av denna kyrka,
åt vilken han skaffade lagar och författningar, som av konung
Gustaf III bekräftades. Sedan han upphörde att vara præses i
kyrkorådet, bestridde han än kyrkovärd-sysslan, än var han en
av herrar ’trustees’ (kyrkovärdar) och kom på senare tider ofta
till Herrens hus och förklarade sådant för sin högsta glädje.»
Jämväl generalkonsul C. Tottie, död 1870, var en varm vän av
kyrkan och dess verksamhet. Mer än 50 år tillhörde han
kyrkorådet. Till hans 50-årsjubileum som kyrkorådsledamot hade
församlingen låtit måla hans porträtt. Vid detsammas avtäckande
yttrades bl. a.: »Må vi icke glömma att uttrycka vår tacksamhet
mot den Försyn, som så nådigt bevarat denna församling, och må
vi ödmjukt utbedja oss, att lika nitiska och nyttiga vårdare av
församlingens angelägenheter måtte skickas densamma.»[1]
Ända till midten av förra århundradet hade kyrkan i London
haft ett utmärkt läge både för sjömännen och för de fastboende.
Prästerna hade bott i kyrkans närhet och kunde ägna sig åt
skeppsbesök m. m. som hörde till sjömännens vård. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
