Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Nutida sjömansvård och diasporaverksamhet - 3. Verkets ledning i hemlandet - Åtgärder till sjömansvårdens och diasporaverksamhetens befrämjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
NUTIDA SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
Åtgärder till sjömansvårdens och
diasporaverksamhetens befrämjande.
Ingin kyrklig institution hade haft större förutsättningar alt
med framgång föra verksamhetens talan inför vårt folk än
Missionsstyrelsen. Då den fick sig ledningen av sjömansvården
anförtrodd, hade den redan tillvunnit sig förtroende och understöd hos
en stor skara, som sedan ständigt tillväxt. Det var naturligt, att
denna skulle lyssna till Styrelsens maning att stödja även kyrkans
gärning bland våra bröder på havet och i förskingringen. När
Styrelsen sedermera utsåg stiftsombud, som sammanslötos till
stiftsråd, fingo dessa till uppgift att kraftigt verka också för denna gren
av arbetet. Det har sedan visat sig nödvändigt att utse särskilda
stiftsombud för sjömansvården. Detta skedde år 1923. Men
isynnerhet har den angelägenheten lagts vårt folk på hjärtat genom
prediko- och föredragsresor av tjänstgörande sjömans- och andra
utlandspräster. Nästan varje vinter ha på senare tid en eller ett
par av dessa utsändts till olika delar av landet, helst till
kusttrakterna. Detta har visat sig vara ett verksamt medel att göra arbetet
känt och väcka intresse för detsamma.
I samma syfte har Styrelsens tidningsorgan verkat. Svenska
kyrkans missionstidning blev på samma gång sjömansvårdens
budbärare till allmänheten och förespråkare hos densamma. I
början förekommo meddelanden och brev om och från
verksamheten ganska sparsamt. Men sa småningom far sjömansvården
luft i lungorna och ropar ut sin arbetsglädje i livliga skildringar
från hamnarna. Dagrar och skuggor växla, men i allt lysa fram
mod och hopp. Och de många och stundom långa skildringarnas
korta maning till de hemmavarande är denna: tänken på
sjömännen !
Man kunde dock ej förvänta, att denna tidning skulle nå längre
än till de särskildt intresserades krets. Det blev därför ett
önskemål, att sjömansvården fick sitt eget organ. Förslag härom
inkom redan tidigt från arbetsfältet men kunde ej då realiseras.
När sedermera missionsdirektor Ihrmark år 1911 började utgiva
»De våra i främmande land», hälsades detta blad med
tillfredsställelse både av sjömansprästerna och av arbetets övriga vänner.
»De våra» namnet är en hemlandskyrkans för alla hennes barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
