Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De särskilda stationerna - 1. Sjömansvård och verksamhet bland Nordsjöfiskare - Antwerpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
pastorn överhopad av hjälpsökande. S. lc. »bommare» (=
arbetslösa sjömän) gå ut och in. Än gäller det nattbiljetter, matkuponger
o. d. Än måste pastorn söka skaffa dem hyror. Få de sådan, så
är det han, som får ge kontanter på deras förskottsanvisningar —
en ganska riskabel affärsrörelse. Det finns naturligtvis präktiga
sjömän, som det är en glädje att bistå, men också slarvar, som
man aldrig kan lita på. — Så kommer till allt detta besöken på
sjukhus och många andra bestyr. Alltså är sjömansprästens dag
fylld av trägen id.1
Trots den starka konkurrensen med förlustelseställen började
läsrummen vid denna tid besökas av så många, att man var
betänkt på att skaffa större utrymme. Onsdagskvällarna på
läsrummet rönte uppmuntrande tillslutning. Då höllos samkväm med
eller utan föredrag. Olika ämnen behandlades, såsom Nykterhet,
Sparsamhet, Arbetsglädje, Astronomi, Panamakanalen o. s. v. Att
verksamheten tillvunnit sig förtroende visar sig bäst därav, att år
1913 nära 19,000 kronor kunde genom sjömansprästens försorg
hemsändas. Vilken hugnad och glädje detta beredt åt många hem,
som kanske aldrig fått något alls av dessa medel, om vi ej haft en
sjömanspräst därute, det kunna vi lätt föreställa oss.
Från 1911 fick sjömansprästen till medhjälpare i arbetet en
intresserad och energisk assistent. Med den omfattning
verksamheten fått var detta nödvändigt. En tid gick allt som förut. — »Och
så bröt kriget ut.»
I krigstid.
Få av våra utlandsstationer ha lidit så mycket av detta
fruktansvärda krig som Antwerpen. Som bekant intogs staden av
tyskarna. Under belägringen måste pastorsfamiljen och många andra
fly till Holland. Så snart förhållandena medgåvo det, återvände
pastorn och stannade tappert på sin post till slutet av år 1915, då
han förflyttades till Paris. Om någon sjömansvård kunde det efter
krigsutbrottet icke bliva tal. Hela den förut så livliga hamnen
försänktes i dödssömn. Men verksamheten fortgick dock, så länge
pastorn var kvar. Vår kyrka blev religiös samlingsplats för alla
nordbor, men hon fick också tillfälle att ingripa på ett annat
område.
1 Jfr »En dag» av C. Börjesson. Diakonistyrelsens förlag, Uppsala 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
