Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De särskilda stationerna - 2. Diasporaverksamhet i förening med sjömansvård - Oslo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIASPORA VERKSAMHET I FÖRENING MED SJÖMANSVÅRD
257
togs. Pastorn fick vara med både under beredningen och vid
utformandet av förslaget till en ny konvention, som för Sverige var
vida förmånligare. Denna blev efter långa och vanskliga
förhandlingar antagen av norska stortinget i juli 1914. Och på detta
års sista dag avsomnade den gamla, av ärkebiskop Reuterdahl
contrasignerade konventionen av 1855. Med spänning och oro
hade förhandlingarna följts av svenskarna i Norge. Och vid
årsskiftet 1914 var det mången fattig, som med längtan såg fram mot
nyårsdagen, och mången sjuk, som så fort den dagen ingick blev
intagen för vård på norskt sjukhus.
Dåvarande svenske legationssekreteraren C. G. Westman deltog
med livligt intresse i förhandlingarna och hade all heder av den
lyckliga utgången. Men uppslaget kom från vår därvarande
pastor, och tillrättaläggandet av dessa förhållanden var den första
verkligt stora tjänst, som den kyrkliga verksamheten i Norge
kunnat göra våra landsmän därstädes och tillika svenska staten.
Under tiden hade de två inbördes stundom rivaliserande
svenska understödsföreningarna i Oslo sammanslagits till en
självhjälpsförening. Sedan kommo 1914 de första
krigsmånaderna med panik och villervalla och ställde oerhörda krav på
föreningens hjälpsamhet. För att samla alla de spridda krafterna
inom kolonien till gemensam ansträngning att tillfredsställa alla
trängande behov av hjälp föreslog pastor, att representanter från
alla existerande föreningar skulle bilda en stor kommitté, som
skulle taga om hand all understödsverksamhet inom kolonien.
Efter åtskilliga om och men segrade detta förslag och
samarbets-kommittén, bestående av 18 medlemmar med pastor som
sekreterare, blev utsedd. Genom en storartad basar lyckades man
åstadkomma ett betydande belopp, och så rustad kunde
understödsverksamheten utveckla sin fulla kraft.
Gudstjänstlivet.
Vi skola nu se till, hur det kyrkliga gudstjänstlivet utvecklat sig.
»Den svenska kristliga verksamheten», som vi redan omnämnt,
anmodade pastor om biträde i arbetet. Villig därtill började han
hålla gudstjänster i goodtemplarlokalen i Möllergaten 9. Lokalen
var ej särdeles tilltalande, och för pastor och församling var det en
lättnad, när man 1912 kunde flytta till ett missionshus (försam-
17 Carl Renström, I hamnar och storstäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
